Jag kör vidare med mitt Emily Henry-projekt och det tar sig. Denna romance checkar av följande boxar: liten/lång (small and tall), vresig/solig (grumpy and sunshine) och vänner till älskare (friends to lovers).
Alex och Poppy träffas för första gången när de börjar på universitetet, men lär känna varandra först när de ska åka hem för sommarlov. En oväntad vänskap och en tradition, sommarresan, uppstår.
Tio år senare är Poppy deprimerad. Hennes drömjobb som resejournalist är inte kul längre och hon vet inte vad hon ska göra av sitt liv. När var egentligen senaste gången hon var lycklig? ...Jo, visst var det på den senaste sommarresan. Några sms och vita lögner senare planeras ytterligare en sommarresa. Men är det egentligen resan som gör Poppy så uppåt, eller är det Alex?
Det bästa med den här boken är eventuellt att karaktärerna är välavvägt imperfekta. Poppy är ganska störig. Alex är verkligen vresig. De har, på pappret, olika ambitioner och önskemål för sina liv. De är ganska olika mig. Men den här gången lyckas Henry ändå få mig att bry mig om karaktärerna en smula, tillräckligt för att göra boken intressant i alla fall.
Sedan är det en romance, när allt kommer omkring, enligt genrens alla regler, och det är inte den bästa jag någonsin läst.
Nu när du har läst en del romance-böcker är jag nyfiken på vad du tycker om vad som gör en romance bra och hur din topp fem ser ut.
SvaraRaderaDet här är en så bra fråga. Halva grejen med romance är för all del att jag inte vill reflektera så mycket, men ändå. Efterordet till en bara ganska dum (och helt ok underhållande) romance jag läste nyligen menade att grejen med romance är positiv förväntan/hopp och det ligger väl något i det. Den romance jag läser är generellt åt feelgood-hållet (inget hatsex för mig, tack).
RaderaAllra bäst tycker jag om Ali Hazelwood, se senaste inlägget, visserligen tycker jag ibland att hennes grafiska sexscener är lite väl långa och inte tillför så mycket, men jag gillar den akademiska miljön.
Problemet med en topp 5 är att jag tycker att det kan vara svårt att avgöra om en bok tillhör det här facket eller inte, och att jag inte minns så mycket om "tantsnusk" från förr - Marian Keyes, Jane M Auel (hon med Grottbjörnens folk du vet) och sånt. Men om jag ska basera det på senaste typ två åren så blir det kanske såhär:
1. Love, theoretically (Ali Hazelwood)
2. The love hypothesis (Ali Hazelwood). Funderar till och med på att köpa jubileumsutgåvan nu när den tydligen fyller 10 år.
3. The true love experiment (Christina Lauren)
(Samtliga ovan har jag läst mer än en gång för att jag helt enkelt ville roa mig och koppla av. Nu blir det svårare...)
4. Jamen kanske Twilight (Stephenie Meyer) då?
5. Book lovers (Emily Henry) kanske? Inte bloggat om än, men den var typ... stabil.
Det blir ju på ett sätt dussinlitteratur, efter ett tag minns man knappt var det ena börjar och det andra slutar.
Har du själv några tips inom genren? Eller är du en sån näsrynkare?
SvaraRaderaTror inte jag har läst någon romance på senare år, läste en sommarkurs om chic-lit (om de är samma/angränsar) för jättelängesen och det är kanske det närmaste jag kommit :-) men har varit nyfiken på Emily Henry ett tag, så det kanske blir någon sån.
SvaraRadera