jag for ner till göteborg och gick på bokmässa

Det har nu gått mer än fyra veckor sedan jag kom hem från bokmässan i Göteborg. Mina känslor för bokmässan är tveeggade. Det är kanske för att det varje gång jag har varit där blir så tydligt att jag arbetar med något jag också har som ett fritidsintresse - läsningen - för alla gånger har min vistelse varit villkorad. Det har alltid skett genom jobbet, men nu var det ännu tydligare riktlinjer: vi skulle ha barnfokus, för att det var det som stod i vår ansökan om dessa fortbildningspengar. Och bara den begränsningen gör att min egen lust hämmas.

Visserligen känns det som att vi alltid får för kort tid på mässan, men i år var det faktiskt extra lite tid - en dag och några timmar andra dagen - som jag olyckligt disponerade mycket dåligt. Jag skyller det på dåligt förarbete. Läsningen har inte varit på topp det senaste och tiden för att förbereda hade varit knapp. Fast i ärlighetens namn har bokmässeresorna till Göteborg börjat handla mindre om själva bokmässan och mer om att hinna träffa vänner : - )

Tåget avgick från Hudiksvall tidigt på onsdagen och var framme på eftermiddagen. Hotellet vi bodde på var litet och mitt rum hade utsikt mot ett bostadsområde med förskola. Jag hann med en kort runda på stan, hamna i en störtskur och se utställningen med Ilon Wiklands illustrationer på konstmuseet innan jag mötte upp några av mina kollegor på en sån där samtidstypisk restaurang där man skulle beställa minst 3 smårätter från menyn för att få en hel måltid. Det var mycket trevligt och maten var jättegod. 

Torsdagen var första mässdagen. Vi hade fått seminariekort och min plan var att fokusera på endast seminarierna. Av tidigare erfarenhet vet jag följande: jag går alltid vilse i mässhallen, det är alldeles för surrigt på mässgolvet för att ta in information och programpunkterna handlar oftast om att förlagen gör pr för deras utgivning. I ett seminarierum får man sitta ner på sköna stolar. Det är tyst i rummet. Fokus är på de på scenen. Oftast författare som blir utfrågade kring ett specifikt ämne i deras arbete. Men det finns nackdelar med seminarierna också. De upptar mycket mer tid i ens schema och om man känner mitt i att det här inte var något för mig, är det pinsamt att gå ut ur rummet. Jag är kanske luttrad, men jag känner också ofta att titlarna på seminarierna och presentationstexten lovar mer än vad de ger. 

Jag gick till exempel på ett seminarium som hette Lekens landskap där två bilderboksförfattare skulle ha ett "samtal om att skildra barns fantasifulla utforskande i text och bild", men det blev inte så intressant som jag hade hoppats för en av författarna jobbade med utgångspunkten "jag tänker inte så mycket när jag målar". Något mer substans var önskvärt. Mer substans hade jag också önskat av kulturministern och skolministern, som deltog i två andra seminarier jag gick på, bland annat en som hette Varför är det så viktigt att hela Sverige läser? Det var absolut bara gamla nyheter.

Torsdagen avslutades åtminstone med ett bra seminarium - Varför ska vuxna läsa bilderböcker? med Anna Höglund och Baek Heena. Frågan snuddades vid bara en kort sekund för att sen övergå till Höglunds och Heenas verk och arbete bakom. Samtalet kändes ledigt mellan två skapande konstnärer på ett språk som ingen av dem kan flytande. Det var ett rart ögonblick.

På kvällen skulle jag och blåmesen ses, men hon fick förhinder så jag gav mig ut på en löprunda istället. Influerad av Julia hade jag fått spring i benen, men inte hittat tillfälle och tänkte att det är kanske lättare att börja i en stad där ingen känner mig. Efter löprundan gick jag och två kollegor till den vietnamesiska restaurangen som låg bara alldeles runt hörnet på hotellet. Det var också jättegott och jättetrevligt. Om det är något mina kollegor pratar om från när vi var i Göteborg så är det maten vi åt. 

På fredagen avverkade jag ett seminarium om huruvida folk har slutat bry sig (om klimatet t ex) och ett trevligt scenprogram med Ellen Strömberg och Johan Ehn, modererat av Johanna Lundin, innan jag avrundade hela mässvistelsen med att träffa några av mina boi-kompisar från universitetstiden. Är mycket glad över att Bokmässan finns, så att det finns tillfälle att ses även när vi bor flera mil ifrån varandra. Fredagen var också avresedagen och efter lunchen hanns det inte med så mycket mer innan jag tog mina proppfyllda väskor och gick mot tågstationen.

I mina väskor hade jag följande böcker som jag hade köpt och fått signerade: Magiska godiskulor av Baek Heena, Skuggan av Anna Höglund, Ingen början inget slut av Ellen Strömberg och Pythian Pratar av Liv Strömqvist. Tre av fyra böcker är redan utlästa. Tack för den här gången, Göteborg.