Inledningsvis ger Jensen en snabb överblick på hur djurhållningen har förändrats: i jämförelse med hur det var i mitten av 1970-talet, då 4% av befolkningen, cirka 300 000 människor, var sysselsatta inom jordbruket, är samma siffra idag nära 1%. Trots det, eller på grund av det, har gårdarna vuxit: "Den genomsnittliga mjölkgården hade i mitten av 1970-talet ökat till omkring 30 kor från 1930-talets färre än tio. Nu, några få decennier senare, har medelantalet kor stigit till över 70 och de allra största gårdarna kan ha 1000 djur eller fler. Slaktsvinsgårdar med 5000 grisar är inte ovanligt" (s. 14). Det låter som många djur och är det i verkligheten också och även om vi idag har mer kunskap än någonsin om hur djuren ska ha det för att må som bäst under sina liv, är djurhållningen inte helt optimal. När djurhållningen sker, som idag, bakom stängda dörrar och på stora fabriker och gårdar, är det mycket lättare att behandla djuren som endast en produkt, utan känslor och behov som andra djur. En Rosa blir endast ett nummer, någon i mängden som ska säljas till ett så billigt pris som möjligt, i en förpackning som vi förknippar mer till mat och näring, än ett djur som faktiskt har levt.
Det finns en djurskyddslag i Sverige, men det är en så kallad "ramlag" med allmänna utsagor som kan tolkas lite hur som helst. Därför finns också förordningar från regeringen, som är tydligare regler än det som står i lagen, men Jensen skriver att "merparten av det som står i förordningen är instruktioner till Jordbruksverket om vilka detaljer de behöver definiera och formulera närmare bestämmelser om" (s. 68). Det är förvirrande att det är så många steg av bestämmelser och "många upplever det störande att de inte alltid tycks tala samma språk" (s. 69). Som exempel nämner Jensen att det i ramlagen står att djuren ska kunna bete sig naturligt, men i föreskrifterna från Jordbruksverket står det vidare att det är tillåtet att ha slaktsvin i en box där varje gris har mindre än en kvadratmeter till förfogande. I sitt naturliga tillstånd, använder grisar ibland tusentals kvadratmeter för att leta efter föda, böka, umgås och bygga bon. Jordbruksverket utfärdar dels föreskrifter och dels allmänna råd. Föreskrifterna är jämställda med lagen, medan de allmänna råden "innehåller förslag på hur man på lämpligaste sätt kan uppfylla reglerna" (s. 68).
När Jensen skriver boken, 2012, har en statlig utredning av lagen presenterats som föreslår ändringar i lagen, men grundprinciperna för strukturen är samma. Jag har letat på Sveriges riksdags hemsida efter mer och förhoppningsvis nyare information om framsteg i denna utredning kring en ny djurskyddslag och det här är det senaste jag har hittat, från 9 april 2014. Det är dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) som besvarar en fråga från Jens Holm (V):
"Jens Holm har frågat mig om jag avser att verka för en proposition baserad på de återstående delarna av djurskyddslagsutredningen.Det tredje kapitlet har rubriken "Kan man mäta hur djuren mår?" och svaret är ja, det kan man, men som Jensen skriver är välfärd ett relativt begrepp. Att djuren är friska är så klart det viktigaste, men det kan också vara det omvända. Ett djur kan vara friskt, men vara stressat och har beteendestörningar. Att djur reproducerar och växer är något som tidigare innebar välmående, men dagens djur har avlats fram till att vara så produktiva och växa så mycket som möjligt, "välfärden måste vara mycket dålig innan en gris slutar växa eller en höna upphör att lägga ägg" (s. 38). Att djuren ska få leva i ett så naturligt tillstånd som möjligt är en omöjlighet eftersom ingen vill betala ett så högt pris som det skulle kosta.
Regeringen har tillsatt, som Jens Holm också pekar på, den mest omfattande utredningen av djurskyddslagen som gjorts sedan lagen trädde i kraft för nu drygt 25 år sedan.Mot bakgrund av utredningens förslag har regeringen föreslagit vissa ändringar i den nu gällande lagen. Bland annat föreslogs i proposition 2013/14:41 ett förbud mot att genomföra sexuella handlingar med djur. Riksdagen antog regeringens lagförslag och det nämnda förbudet trädde i kraft den 1 april i år.Lagstiftningsförslag av den omfattning som det här är fråga om tar tid att bearbeta och analysera. Det behövs ytterligare analys av delar av utredningens förslag. Mot den bakgrunden har regeringen inte kunnat överlämna en proposition till riksdagen under våren 2014, så som tidigare planerats och aviserats. Vi kommer att arbeta vidare med djurskyddslagstiftningen och jag avser verka för att en proposition kommer till stånd."
Ett kapitel ägnas åt djurhållningens miljöpåverkan. Det är ingen tvekan om att djurhållningen har en stor påverkan på miljön. Enligt Jensen står jordbruket för ungefär en femtedel av utsläppen av växthusgaser i världen och av den här femtedelen är cirka 80% från djurhållningen. Inräknat är t ex djurtransport (till uppfödningsgårdar och vidare till slakt), utsläpp från fabriker, djuren själva och traktorer och skördetröskor, för odlande av foder, transport av djurfoder (från regnskogsområden där sojabönor odlas), osv osv osv.
All djurhållning ska inte dras över en kam, utan bör granskas enskilt, vilket också Jensen gör. Ett kapitel ägnas åt mjölk och nötkött, ett annat åt grisuppfödning, ett tredje åt äggproduktion och kycklinguppfödning och ett fjärde åt får, päls, fisk och annat. Det går inte att betona tillräckligt på hur viktig den här boken är, dels för upplysning och dels för insikt.
Men, undrar kanske en annan, varför fortsätter vi med detta spektakel om varken miljö och djur mår bra? Ett av Jensens argument är att med betande djur får vi öppna landskap och en biologisk mångfald som inte hade varit möjlig utan djuren, men det är enligt mig ett klent argument, eftersom djurhållningen förstör så mycket på andra håll. Det kanske bör tilläggas att Jensen varken är vegetarian/vegan eller förespråkar en kost utan djur. Han kan inte se en framtid utan att djur slaktas, men anser att konsumtionen bör minskas. Han tror på konsumentmakt, om konsumenten vill betala mer för en bättre djurhållning, med långsam tillväxt och där djur inte föds upp för att bli större än vad det är hälsosamt och producera så mycket mjölk som möjligt, kommer det också att bli så. Jag vet inte jag.
Hur avrundar man ett deppigt inlägg om djurhållning? Med att det finns hopp också i de farligaste haven? Ska vi vara glada över att Sverige verkar ha mycket bättre regler för djurhållning än i övriga EU? Att vi inte har något som kallas för gödkalvsuppfödning, där kalvarna föds upp på endast mjölk (-> blodbrist -> vitt kött -> delikatess) för att sedan slaktas vid tre månaders ålder? Att svenska kycklingar åtminstone får inredda burar?
Jag tycker inte att man har rätt till att tvinga andra människor till att helt utesluta animalier i sin kost. Vad som däremot är viktigt är att upplysa hur det faktiskt ser ut. Det här är hårda fakta om hur djuren har det under sin livstid, ingen mjuk vetenskap. Det handlar om val som vi som konsumenter måste göra varje dag. Så länge de som bestämmer inte har tillräckligt med hårda nävar, är det upp till oss som konsumenter som kan påverka. En ska veta att för att Rosa ska producera mjölk, måste hon föda kalvar. Dessa kalvar kommer att tas ifrån henne, för att hennes mjölk ska gå till oss. För allas bästa, bör en konsument göra sig medveten om vad denna konsumerar. Därför vågar jag nästan säga att det här är en av livets viktigaste böcker.
Hur mår maten? - djurhållning och djurskydd i Sverige
Per Jensen, Natur & Kultur, 2012
LÄS OCKSÅ
Matens pris - boken som matindustrin inte vill att du ska läsa av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Den här vill jag läsa! Har även tänkt läsa Äta djur av Jonathan Safran Foer.
SvaraRaderaJag har också tänkt läsa Äta djur, inom någon framtid. :-)
Radera