Läst i november

Vegomyten, Lierre Keith
Keith skriver om hur det industriella jordbruket förstör livet för allt som finns på jorden, både växter och djur, landlevande såsom havslevande. Om hur rovdjur (t ex människor) inte kan leva på endast cellulosa och hur balansen mellan rovdjur och gräsätande djur har förstörts sedan jordbruket introducerades. Oavsett livsåskådning och matval, tycker jag att Keith har en hel del poänger som är värda att läsas om, som att en inte kan bli vegetarian/vegan och tro att allt ordnar sig på det viset. Symbios och ekosystem är två av nyckelorden. Jag skrev ett längre inlägg, vilket går att finna om man trycker på [den här länken].

Allt det där jag sa till dig var sant, Amanda Svensson
Svenssons svarta roman om fiktion och verklighet och vad som egentligen är vad. Vems sanning är egentligen den riktiga sanningen och räknas en persons sanning även om den är sinnessjuk? Också om att vara i en relation med en manipulativ människa som gör mer skada än nytta och att räddas av en sjörövare, när det känns som att man är mitt ute i ingenstans. [Här är en länk] med ett citat från romanen (som en del av årets citatkalender) och [här är en länk] till ett längre inlägg om romanen.

Fahrenheit 451, Ray Bradbury
En [förmodad] klassiker bland dystopier, men de flesta som jag pratade med hade aldrig hört talas om den förut. Jag läste den här på engelska tillsammans med ett par vänner och tanken var att vi skulle diskutera den del för del, men livet kom i vägen efter första delen. Den är uppdelad i tre delar. Handlingen är placerad i ett samhälle där staten förbjuder en att läsa böcker och där brandmännen bränner ner hus där de har funnit böcker. Istället för böcker erbjuder staten hjärndöda nöjesprogram på TV. Staten har på det viset invånarna under största kontroll, genom att ta ifrån dem makten att lära sig om hur saker var förr och hur stor makt ordet och berättelsen har. Att jag läste den på engelska var kanske inte det smartaste draget, eftersom jag inte hade läst något på engelska på väldigt länge och det bidrog förmodligen till att jag inte riktigt hängde med i svängarna. De första två delarna tyckte jag väldigt mycket om, men under tredje delen tyckte jag att det spårade ur.

På Goodreads finns en intressant recension, om att Fahrenheit 451 inte är menad att handla om censur, utan om farligheten med TV - läs recensionen och den diskussion som följde [här]. I överlag tycker jag att det är en bok med mycket bra diskussionsmaterial.

Ett liv för lite, Kristofer Ahlström
Den här romanen är egentligen värd ett eget inlägg. Kortfattat handlar denna roman om ett syskonpar, Caroline och David, från deras födelse och några årtionden framåt. I deras tidiga barndom är de som ler och långhalm, men när de sedan börjar i skolan, börjar Caroline ta avstånd. David är annorlunda, en drömmare, medan Caroline bara vill passa in. Det fortsätter så i vuxen ålder, de kommer allt längre ifrån varandra och kommer på olika håll vilse i sina liv. David och Caroline är egentligen trillingar, men det tredje barnet var dödfött, som hade det gett upp sitt liv för att de andra två skulle leva. Hon har sedan levt vidare, osynlig, bredvid familjen och följt dem. Historien om Caroline och David är skickligt berättad. Jag kommer på mig själv med att vilja stryka under meningar, men inser att de, lösryckta ur kontexten, skulle sakna betydelse och förlora sin magi. [Här] är ett citat från årets citatkalender, och Sandra Beijer har skrivit något utförligare om romanen [här].

Kapslar, Viktor Johansson
En gång skrev jag om att det var bra att läsa om gamla favoriter ibland, för att "[d]et handlar mycket om att komma över den där eländiga tröskeln av romantiserade bilder och känslor och se om texten fortfarande fängslar hjärtat eller om det är dags att släppa taget om den" och det är ju sant. Men när det gäller Johanssons dikter i Kapslar, är det som att någonting går sönder i mig. Jag har många gånger hyllat Johansson för sitt intrikata språk, men den här gången kunde jag varken se eller känna något som jag tidigare hade relaterat med namnet Viktor Johansson. Det var verkligen som att jag hade förlorat en bit av mig själv eller glömt bort vem jag var. Det är också en del av livet, det sorgsna. Men Johansson är verkligen värd att läsas, i alla former som det går. Bortse från detta ledsna och läs själv, bestäm sedan. Själv ska jag undersöka vidare hur det ligger till mellan mig och Johansson på äldre dagar, kanske kan det bli en följetång. I så fall: FORTGÅ

Andra titlar av Viktor Johansson på Bookbirds:
Eterneller 
Game over 
Wrestlarna

Kurslitteratur:
Ibland bara måste man, David Levithan
Spelar död, Stefan Casta
Rubinröd, Linzi Glass
Kjelle åker till Indien, Kajsa Gordan & Mia Maria Griettler