Jag är förbryllad, märkbart tagen. Och en aning besviken. Jag hade inte läst något tidigare av Nick Cave, som annars är en väldigt bra textförfattare, och hade därför förväntningar på att hans bok skulle vara nästan lika bra som hans låttexter. Jag är fortfarande så mållös att jag inte riktigt vet i vilken ända jag ska börja, än mer sluta, trots att det har gått dagar sen jag läste ut boken.
Här är alternativen/Lista:
1) Bunny Munro, sminkförsäljare, tar med sig sin son till sitt dörr-till-dörr-jobb, när hans hustru, tillika modern till Bunny Junior, begår självmord i sovrummet. Bunny Munro har (psykiska/barndomstraumatiska) problem och det blir inte bättre när han tror att hans före detta fru spökar för honom.
(Bunny Junior är ganska anonym, men har en roll i boken som en andra berättare och ankare, ungefär.)
2 a) Det måste ha hänt något oerhört fel under arbetet med översättningen, för boken har inget djup, jag kände ingen sympati alls, eller så är Bunny Munro en sådan som man inte får känslor för. Det kan vara en blandning av båda.
2 b) Det slår mig att jag under läsningens gång mer förundras över hur ord som "finge" och "hjältedat" kan förekomma i en bok, som innehåller både Teletubbies, kaninslipsar och otaliga kvinnliga könsord, än varför Bunny Munro inte verkar bry sig om Bunny Juniors ögonproblem. Det kanske är petitesser, vilket jag är medveten om att jag ofta hakar upp mig på, men jag irriterar mig något enormt på det.
3) Det kanske handlar om en själslig resa, om man kisar med ögonen och försöker se det.
Min slutsats blir i alla fall densamma: Läs den inte, om du inte absolut måste.
Har inte hunnit läsa denna än, men kommer nog inte kunna låta bli. Hans första And the ass saw the angel var en av mina mina favoriter när jag läste den under gymnasietiden, tror jag skulle älska den än om jag läst om den. Parentes för att den är skriven på dialekt och kan vara svår att ta sig igenom om man inte är van engelskaläsare, annars varmt rekommenderad
SvaraRadera