Vissa böcker läser jag igen alldeles för sällan. Jag talar om böcker som har gett den där känslan av 'wow, den här boken är fantastisk' när man har suttit uppe flera nätter i rad och sträckläst, när man har kommit till sista sidan, sista meningen, sista andetaget. Sådana böcker lägger jag undan, någonstans i minnet och minns dem som fantastiska. Med tiden, flera hundra böcker senare, glömmer jag. Jag glömmer karaktärer och händelser. Till sist har jag glömt allt förutom just den där känslan men jag kommer inte ihåg varför.
Ett annat sätt att vara ung är en sådan bok.
Händelseförloppet sträcker sig från en trist och grå dag i november och slutar under en regnig natt i april. Personerna som vi kommer träffa går genom Hannah. Så långt är allting okej.
Hannah har sett allting redan och vet vad hon vill. Fast hon snart fyller arton är hon redan trött på dagens ungdom och tror att hon är född i fel tid. Hon är ensam, men det har hon själv valt. Om dagarna går hon i skolan, när hon själv vill, hon skriver texter som hon lägger lite överallt. Ord med hennes tankar på som får liv när andra läser.
Fast Hannah vill vara ensam träffar hon några människor som tar sig in i hennes liv. Det finns olika sorters människor, Hannah är en yllekofta som kardborrar fastnar på och människorna omkring henne är kardborrarna.
Först träffar hon Per. Per som är gymnasielärare i historia, pappa till två, frånskild och mystisk. Per som har fina ögon och fina händer. Sedan träffar hon Eldin. Eldins lillasyster Milena säger att Eldin är ensam och singel och att han behöver en flickvän. Den tredje hon träffar heter Andreas. Minns ni Anarkai? Han som hette Kai fast som egentligen hette något annat? Här är han igen, som Andreas från Kristianstad, och hans historia från den boken håller i sig.
Det är så med Per Nilsson, författaren, att hans personers liv inte tar slut när boken som de lever i gör det. De kommer igen. De dör inte. Och det är väl därför som han leker gud. Som författare kan man göra vad man vill när man skapar fiktiva liv, man kan bestämma slutet innan man börjat. Man kan föreviga och förevigas, för Per i boken är mer än Per i boken.
Och månaderna går. November blir december, blir januari och slutligen april. Per Nilsson skriver dramatiskt, fantastiskt, poetiskt och filosofisk så att man tänker efter, för det är mer än bara en bok;
"Låt inte lura dej.
Det finns så mycket mer än det du ser. Under ytan. Innanför huden. Bakom skenet. Så är det alltid."
Den här sommaren har jag insett några saker:
1) "Vår kärlek är för stor för att slösas bort" Lasse Lindh
2) Jag tar inte hand om mina tänder som min tandhygienist förväntar mig att göra.
3) Per Nilsson är nog världens bästa ungdomsförfattare ändå.
Låter som en underbar bok (och titeln är härlig!). Ska nog leta reda på den vad det lider. Tack för tipset!
SvaraRaderaFinns det någon som tar hand om sina tänder tillräckligt väl för att få godkänt av tandhygienisten?
mmm ja.
SvaraRaderaEtt annat sätt att vara ung är absolut underbar. Det finns liksom inte så mycket mer att säga.
Det var den första av Per Nilssons böcker jag läste och är fortfarande den jag älskar mest.
Fast det är klart, Hjärtans fröjd går ju inte av för hackor den heller...
skriver upp på min böcker jag vill läsa-lista
SvaraRadera