Vilken fantasi kan hämta näring ur förtvivlan? Man känner att den till sist tröttnar, sinar i sin ständiga anspänning, denna outsinliga inbillningskraft, eftersom du blir äldre och mognar, växer ifrån dina gamla ideal, de krossas till skärvor och stoft. Men samtidigt tigger själen om någonting annat! Och drömmaren söker förgäves som i en askhög i sina gamla drömmerier i hopp om att hitta en enda gnista att blåsa liv i och väcka till liv allt det som en gång var så kärt, så berusande och fick blodet att svälla, ögonen att tåras, detta ljuva bedrägeri!
(Vita nätter)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar