Realistiskt - nja. Jag kan aldrig säga att jag känt något sug efter att äga en hatt, och jag tvivlar på att det någonsin kommer att infinna sig. Antagligen hade boken tilltalat mig mer om Ellie arbetat med något som jag lättare kunde föreställa mig. Många beskrivningar blir det, mest hattar men också en del om författarinnan Marita Conlon-McKennas älskade Dublin. Jag kan inte motstå den; den är helt enkelt en feelgood-bok ut i fingerspetsarna. Not exactly rocket science, men det är något positivt i den här genren. Det behöver inte vara särskilt smart. Det räcker med mysigt och lättläst.
Den här boken passar i alla lägen, men allra bäst är den nog som uppiggande element under en riktigt dålig dag. Med den och en plåt muffins är det svårt att vara deppig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar