En populär 14-årig tjej träffas av ett tåg. Kriminalinspektör Maria Wern anar oråd, och det som såg ut som ett självmord visar sig snart vara en komplicerad mordhistoria. Ledtrådarna är få och polisens resurser begränsade. När resultaten uteblir börjar Kronvikens samhälle att koka av ilska; några tar rättvisan i egna händer. Det börjar bli bråttom med att hitta gärningsmannen, som inte verkar nöja sig med bara ett offer.
Utifrån min ytterst begränsade erfarenhet är det här en typiskt svensk deckare. Dramaturgin är mycket lik den i Camilla Läckbergs böcker, dvs. boken är delad mellan mordutredningen och polisens något krångliga vardagsliv. Antagligen ett grepp för att få hela historien mer realistisk och närmare läsarens egen värd. Mordhistorien har också det nödvändiga djupet, med både enkla och komplicerade motiv och en hel uppsjö av misstänkta.
Det här är Anna Janssons femte bok om Maria Wern, något som inte störde mig ett dugg (jag visste inte ens om det). Det är en spännande berättelse, suget som gör att man inte kan släppa en bok är absolut närvarande, även om det, bekvämt nog, inte är starkare än ens egen vilja. Den del som handlar om skummisar som vill träffa unga tjejer på nätet känns något förlegad, men var antagligen högaktuell då boken kom ut (2004). Den frustrerande omedvetenhet tjejerna i fråga visar är förhoppningsvis inte lika vanlig idag.
Kanske är det meningen att boken ska inspirera till diskussion om rasism och nätsäkerhet. Jag känner mig inte så berörd på det sättet. Men det är en välskriven och spännande deckare, och bör passa de flesta med smak för sådana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar