Resten av allt är vårt

Emma Hamberg skriver om sitt liv efter skilsmässan, och om hur hon så småningom träffar en ny. Enligt henne själv beskriver hon sitt liv som om det vore en säsong av TV-serien Seinfeld. Den har jag inte sett. Jag har heller inte gått igenom någon skilsmässa, och kan på så vis inte riktigt relatera.Däremot har jag läst Emma Hamberg förut, eller i alla fall hennes ungdomsböcker. Faktum är att jag  fortfarande är lite ledsen över att mina pocketexemplar av Linas Kvällsbok och Linas Kvällsbok 2 kommit bort i någon flytt någon gång. De var en stor läsupplevelse då för många år sedan och vissa scener och budskap ur dessa tonårsbiblar kommer aldrig att lämna mig.

Jämfört med Linas kvällsböckerna är detta ännu mera autofiktivt. Känslan är att det är hennes faktiska liv vi får ta del av, inklusive romanlånga sms till och från mannen som blir hennes nya flirt, beskrivningar av döttrarnas första pojkvänner och bästa vännen Anettes problem med svampinfektioner. Om det faktiskt är sant väcker det en del frågor om vänners och barns integritet och vad man egentligen får dela. Men det är klart, jag vet ju inte om episoden med dotterns kyssvullna läppar är påhittad eller inte och på så vis finns det förstås någon sorts inbyggt skydd.

Det är lätt att tycka om Emma Hamberg, kanske ännu lättare när man också får höra döttrarna himla med ögonen "mamma nu ska du vara så där käck och frisläppt igen...". Det är också: en fascinerande inblick i att dejta i medelåldern. Hamberg beskriver hur hon går på Tinderdejt efter Tinderdejt och allihop följer samma mönster, där man ska avhandla sin barndom och sin skilsmässa och så vidare och så vidare. Bästa kompisarna Anette och Per verkar ha exakt samma problem.

Det är också lätt att störa sig på just de romanlånga sms:en och hur de återges ord för ord med en känsla av "åh kolla vad roliga och smarta vi är när vi messar. Nu måste alla få läsa det så de ser hur kul vi är."

Jag förväntade mig ärligt talat att det här skulle handla mer om Hambergs skilsmässa (sårig på så vis att exmannen blev jättesjuk och inte längre var eller kunde bli den man/pappa han var före sjukdomen), även om den figurerar i bokens inledning upplevde jag att hon ganska snabbt släppte den sorg, skuld och skam som hon bar på kring detta och att det sedan handlar mer om det där med att... hitta ett nytt liv, kombinera Tinderdejtandet med att vara ensamstående tonårsförälder, livet livet, typ.

Huvudsakligen blev det väl ändå istället Hambergs bästa genre... feel good. För visst känns det ändå bra att läsa den här!