(M)ornitologen

Boken handlar om att:
Moas mamma hör av av sig, för första gången på kanske 14 år eller så. Moa, som alltså var två senast hon träffade sin mor, vill först inte ha någon kontakt. Sedan övertalas hon av bästa vännen Otto, vars mamma gått bort. De hittar på ett skolprojekt där Moa ska skåda fågel - fast det hon egentligen ska göra är att observera sin mamma. Därmed blir hon en (m)ornitolog.

Boken handlar också om att:
Gå i högstadiet, vara ihop med en cool kille för att det verkar cool, kanske eller kanske inte vara kär i sin kompis, ha en förälder/familj i största allmänhet.

Utmärkande för boken:
Moas från och till rätt skönt svarta humor, och hur fotnoter används som ett redskap för den.

Det här gillar jag mest:
* Moas faktiska familj (alltså den hon vuxit upp/bor med) och hur fin den är, och hur Thydell inte gör en stor grej av det. Att Moa lägger sin lillebror varje kväll, och oftast vet precis vad pappa kommer att säga. Beskrivningen av en shoppingtur där bonusmamma-Susanne blir irriterad på den bekant som verkar tycka att Susannes biologiska barn är mer intressant än Moa.
* Slutet (va?! Jag brukar ju aldrig gilla slutet)

Det här gillar jag minst:
Om det är något jag gillar minst så är det kanske att jag tycker att Moa beter sig lite underligt ibland, lite väl oförsiktigt, lite väl oetiskt. Orealistiskt eller långt från hur jag själv tänker mig att jag hade kunnat agera i liknande situation? Vet ej.

Försiktiga funderingar:
* Moas mamma heter Hedvig. Heter hon det för att Harry Potters uggla också gör det?
* (M)ornitologen är en bra ungdomsbok, men den är ingen ny I taket lyser stjärnorna direkt...