Det kommer en tid i en sjömans liv, tänkte jag, när han inte längre hör hemma på landbacken och sedan överlåter han sig åt Stilla havet där inget land hindrar ögat, där himlen och havet speglar varandra, ända tills upp och ned förlorar sin betydelse och Vintergatan liknar skummet från en våg som bryts, när planeten rullar som en båt mitt i stjärnhimlens sjunkande och stigande bränning och solen bara är en liten glödande punkt av mareld på nattens hav.
- Carsten Jensen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar