Bruno är nio år gammal när han flyttar med sin familj (mamma, pappa och storasyster Gretel, mer känd som det Hopplösa Fallet) från femvåningshuset i Berlin med den härliga ledstången som man kan åka på och från sina tre bästa vänner till ett ensligt hus i "Out-With".
Det finns ingen att leka med och ingenstans för Bruno att utöva sin favoritsysselsättning: att upptäcka. Bara några tiotal meter från huset finns ett staket och bakom det går alla klädda i randiga pyjamasar. Bruno förstår inte varför, lika lite som han förstår varför kyparen Pavlo säger sig vara läkare. Men en dag när han är tillräckligt uttråkad av sin systers sällskap och guvernantens undervisning ger han sig ut på upptäcksfärd längs staketet. En timme bort, på andra sidan staketet sitter en pojke i randig pyjamas med benen i kors. En underlig vänskap tar sin början.
Boken är skriven med Brunos naiva/korkade röst. Visst är den hjärtknipande, och jag blir lättad när Bruno försvarar sin pappa för att tja, det är ju hans pappa och ens pappa kan inte göra något fel. Bruno värderar annars inte, han fattar inte tillräckligt mycket. Synd bara att denna hans fåvitskhet ska leda till att boken får ett så tragiskt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar