Paret Ris är ute och promenerar i Linde Skog och hittar en tioårig pojke som ligger död under ett träd. Han har utsatts för övergrepp och vid obduktionen hittas DNA från gärningsmannen, men vad hjälper det om man inte har någon misstänkt att jämföra med? Den man som sågs i närheten av platsen lyser med sin frånvaro. Utredningen går trögt och innan Sejer kommit till något genombrott i utredningen försvinner ytterligare en pojke.
Fossum använder sig varken av skottlossningar, hetsiga biljakter eller några andra uppenbara knep, men håller ändå spänningen på topp från början till slut. Man måste helt enkelt få reda på vad som hänt. Det är svårt att hitta något att anmärka på, men intrigen saknar den finess som finns i till exempel Tio små negerpojkar. Å andra sidan är den betydligt mer realistisk och det är därför man blir så rädd när man läser. Linde skog skulle kunna ligga i närheten av ditt kvarter.
För att avsluta detta alltför korta inlägg med ett kort omdöme: Skickligt. Komprimerat. Otäckt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar