The Sealey challenge (1-8)

31 poesiböcker på 31 dagar! Vem är jag om jag inte antar en poesiutmaning när den ges? När jag läste om The Sealey Challenge på instagram blev jag genast taggad och plockade snabbt ihop en hög från poesihyllan på bibblan. Det blev en blandning av poeter jag velat läsa ett tag och poeter som jag inte vet något om. Poesi har hamnat lite i skymundan i mitt läsliv på sistone, men ett reportage i senaste numret av Vi Läser (nr 4/2024) om dagens unga poeter påminde mig om att jag måste göra plats åt mer lyrik. Och om jag skriver om det här kanske jag inte ger upp efter halva tiden. 

Dag 1-8

1. Snart kommer nog fasanerna av Barbro Lindgren

Betraktelser från en trädgård, tiden som går och saknaden efter en mor.

2. Året runt av Jockum Nordström

Kollage och poesi. Gillade bilderna, vet inte riktigt vad jag ska säga om texterna. Några rim och något osammanhängande. "De ljumma timmarna är över / kölden fryser ros och klöver. / Utan lykta, ingen syn / bara mun och ögonbryn."

3. Barnet. En sonettkrans av Olivia Bergdahl

En sonett är uppbyggd efter en rad olika regler kring rim och takt. En sonettkrans består av femton sonetter där den avslutande sonetten består av de första raderna från de andra fjorton. Jag lärde mig detta först efter att jag läst Olivia Bergdahls Barnet som är just en sonettkrans. Olivia Bergdahl kände jag till sedan innan som poetryslam-poet och författare och är därför inte förvånad över att just hon klarade av att skriva en sonettkrans, men ändå mycket imponerad av detta diktverk som handlar om barnet som ska få drömma om vad det ska bli när det blir stor och få skor att växa i och barnet som inte får de möjligheterna. 

Jag har också läst och skrivit om debutromanen Efter Ekot av Olivia Bergdahl som jag tyckte mycket om.

4. Sitta lugnt med ordentliga skor av Maria Seisenbacher

Om att ha en mor som får alzheimer och Seisenbacher ska tydligen ha försökt förmedla detta. Här hade jag svårt att hänga med. 

5. Den svarta enhörningen av Audre Lorde

Otrolig diktsamling om sexism, rasism, kolonialism och homofobi med inslag av afrikansk mytologi. Tyckte framförallt om kärleksdikterna, men allt annat var också bra. Visste inget om Lorde förut, men hon verkar ha varit en otrolig person som jag gärna läser mer av. Trots en gedigen bibliografi finns bara tre verk översatta till svenska. "När jag rör dig fångar jag midnatt / medan måneldar flammar upp i min strupe / jag älskar dig kött till blomning / jag gjorde dig / och tog det gjorda / in i mig." 

6. Kärleksfanskapet av Elin Johansson

Ska handla om att lämna en destruktiv relation, men jag tyckte att den var rörig, om man kan säga så om en diktsamling. Tyckte tilltalet var förvirrande, vem är denna du, är det den våldsamma pojkvännen eller är det barnet.

7. Kontaktreliker av Johan Attfors

Fattade noll. Det är någon enhörningstapet i fokus. På omslaget: en detalj ur The Unicorn Surrenders to a Maiden som finns på The Met Cloisters museum. 

8. Slutdikt av Maria Tsvetajeva

Fick i förordet reda på att den handlar om när Maria blev dumpad av hennes kille i Prag, en stad som är högst närvarande i denna slutdikt. Många referenser till Gamla testamentet. Skulle nog behöva läsa den en gång till. "Där längs kajens rand, längst ut. / Slut. Var för sig och ej i hand, / som grannar håller sitt stängsel / vandrar vi - och från flodens strand - / gråt. Det fallande kvicksilvrets / sälta slickar jag som så, / men nte skickade himlen / Salomos måne i gråt."

Sammanfattning 

Alla fördomar om att poesi är svårt att förstå är nästan sanna. Det är lätt att tro att lyrik ska gå fort att läsa, men det gör det inte, poesi kräver plats och tar tid. Många gånger måste jag läsa från pärm till pärm mer än en gång. Höjdpunkterna var Barnet av Olivia Bergdahl och Den svarta enhörningen av Audre Lorde.