(Text tidigare publicerad här)
Det är något speciellt som sker inom mig när jag läser pjästexter. Den
största skillnaden mellan att läsa en roman och en pjäs är förhållandet
mellan läsare och text. En pjästext är mer beroende av läsarens egen
fantasi, än vad romanen är. Det handlar mycket mer om läsarens egen
uppfattning, för pjästexten har endast detta att erbjuda: scenen, några
få detaljer om hur rummet ser ut och ibland några
karaktärsbeskrivningar. Man kan tro att det krävs mer av läsaren, men
jag tror inte det. I pjästexten är det mer fokus på förhållandet mellan
karaktärerna på scenen, på vad de säger, än på hur de rör sig.
Rörelserna är petitesser, de kan betona en känsla som behöver förmedlas
tydligare i dialogen.
Medealand och andra pjäser innehåller förutom Medealand, två stycken till - Dissekering av ett snöfall och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika.
Samtliga handlar om kvinnor i trängda situationer. I den första ska
Medea fördrivas ut ur landet, ett land som inte är hennes eget, för att
mannen hon kom dit med har förlovat sig med landets kungs dotter. I den
andra är en konungaflickas öde att hitta en man att ge sin makt till och
att föda en tronarvinge, trots att hon blev uppfostrad till att vara en
konung. I den tredje har Valerie Jean Solanas hela tiden kämpat mot
patriarkatet och nyss skjutit Andy Warhol. Har man läst Drömfakulteten,
av samma geniala författare, kommer man att känna igen väldigt mycket
av det som står i den tredje pjäsen, som utspelar sig mellan den nionde
och tjugofemte april, Valerie Solanas dödsdag.
Sara Stridsberg är en av mina favoritförfattare någonsin. Hennes
språk är hårt, men ärligt. Hennes karaktärer är byggda på någonting
riktigt. Det finns för få som Stridsberg.
Utdrag ur Dissekering av ett snöfall (Stridsberg 2012, s. 147ff):
KONUNGAFLICKAN (KF): Säg istället vad ni är missnöjda med.
MAKTEN (M): Ja, förutom att ni är våldsam mot tjänarna och slösaktig,
sjuklig, ansvarslös, hänsynslös och vapengalen så skulle vi säga att ni
är lite för hämndlysten för rikets bästa. Vad mer? Ni är manipulativ,
oberäknelig, lat, självisk, högfärdig, intrigant, principlös. Ni lägger
er i saker som inte berör er och ni åter allt vara som ni har ansvar
för. Oroligheterna bekommer er inte.
Tystnad.
Konungaflickan är allvarlig.
Sedan skrattar hon.
KF: Karaktärsdrag som passar en konung. Kan jag gå nu?
M: Er avkomma är det enda som kan rädda oss.
KF: Jag kan inte tänka mig att föda ett barn. Bara tanken gör mig sjuk.
Jag vet att jag skulle dö. Jag skulle föda ett monster. Min mor - Maria
Eleonora -
M: Ni skulle ha Europas skickligaste läkare omkring er. Man skulle inte låta er dö.
KF: Jag är en konung, jag kan inte föda -
M (bryter in i föregående replik): Och kvinna.
KF: Jag vet inte...
Paus.
KF: Jag vet inte om jag är det...
Paus.
[...]
Andra titlar av Sara Stridsberg på Bookbirds (ordnade efter publiceringsdatum):
Drömfakulteten
Darling river
Beckomberga - Ode till min familj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar