Svarta vykort

'Svarta vykort' är Marcus Birros sätt att överleva en förlust av ett barn.

Och sedan ett till.

Jag vet inte om jag är för ung för att läsa något av Marcus Birro. Jag är dock alldeles för ung för att förstå och veta hur det känns att förlora ett barn.

I boken får man veta att när man i Sverige förklarar att dödfödda barn är dödfödda fram till vecka 28 så anser WHO att det egentligen borde vara fram till vecka 22 av graviditeten. Det är därför som Sveriges statistik är så låg.

"När blir ett barn ett barn?" är en fråga som han ställer till sig själv, sina läsare och den svenska sjukvården.

Jag tror att det dels beror på utformningen av bokens innehåll (hans poetiska radavbrytningar och bristen på fullständiga meningar) som bokförsäljare väljer att placera 'Svarta vykort' under kategorin poesi, och kanske lite pga hans ständiga tjat i media om att han är en poet och det känns kommersialiserat.

Men egentligen känns boken mer som en del av en dåligt planerad självbiografi där tråden försvinner efter några sidor, mellan ilska mot sjukvården och ett brev till Dante. Det är ingen bok som hugger tag i en, försöker skaka om en. Åtminstone inte mig. Men så är jag ju också för ung för att förstå.