Angela's ashes

Det är aldrig samma sak att läsa en bok för att man är tvungen som att läsa en bok man själv valt. Frank McCourts Angela's Ashes (på svenska Ängeln på sjunde trappsteget) är full av elände, elände och ännu mer elände. Trots det tror jag att jag hade tyckt om den om jag inte läst den under tvång, uppstyckad i småbitar.

Frank McCourt är produkten av ett one night stand i en tid då man inte såg på sådana med blida ögon. Hans fyra första levnadsår tillbringas i Amerika, dit hans båda värdelösa irländska föräldrar tagit sin tillflykt. Fadern Malachy, som över huvud taget inte är mycket till fadersgestalt, är något av en alkoholist och envisas med att supa bort familjens tillgångar.

När det femte barnet, dottern Margaret, dör blir olyckan för stor för familjen som åker tillbaka till Irland, och hamnar i moderns hemstad Limerick. Där går handlingen i en aldrig oavbruten cykel med sjukdom, död, bortsupning av pengar, depression, sjukdom, död etc. Upprepa tills Frank fyller 19 och boken äntligen tar slut.

Om tvånget inte funnits där skulle jag nog ha funnit boken gripande. Det finns humor i de mest eländiga skildringar av familjen McCourts liv, det finns kvicka formuleringar och ljuspunkter i Frankies liv. Bara inte tillräckligt för mig just nu. Det ska bli skönt att lägga boken - och med den elände, misär och olycka - bakom sig.