Fönsterputsaren Tress (egentligen Gnarf? Men med smeknamn efter sitt trassliga hår) bor på en ö insvept i smog och är kär i hertigens son. När den senare skickas iväg för att gifta sig och tas till fånga av en ond häxa tvingas Tress ut på havet för att rädda honom. Ett hav inte av vatten, utan av sporer, som vid kontakt med aldrig så lite vatten orsakar explosiva och ofta fatala reaktioner.
Kort sagt skulle man kunna säga att Tress of the Emerald sea är en saga med sensmoralen att det är viktigt att vara snäll och hjälpa varandra. Den är kanske 60% bra, 40% störig. Störigast är berättarrösten, som först verkar vara en tredje person (ej allvetande) men sedan visar sig tillhöra skeppspojken Hoid, som är tråkigt mästrande och onödigt excentrisk (whimsical) på samma gång. Detta drar ner helhetsupplevelsen avsevärt.
En annan irriterande grej är att sporerna, vilka inledningsvis beskrivs som helt livsfarliga, blir tama lite fortare än vad som känns rimligt.
En sak som inte alls är irriterande är de otroliga illustrationerna av Howard Lyles. (OK, jag ljög. Det är irriterande att han gjort Tress hår 100% prinsessigt, 0% trassligt.). Det får mig att önska att jag läst en riktig, fysisk bok istället för på en stackars mobilskärm.
Om du skulle få syn på den här boken någonstans, bläddra en stund och njut. Men att läsa den är ärligt talat inte helt nödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar