Kobane

I en tid av post-sanning och alternativa fakta och där löpsedlarna pryds av försäljningsrubriker som "10 sätt att gå ner i vikt" snarare än av vad som faktiskt händer i hela vida världen är det viktigt, om inte livsnödvändigt, att själv fylla i kunskapsluckorna aktivt, att välja källorna och perspektiven varsamt.

De senaste åren har nyhetsmedierna rapporterat mycket om IS och stormaktsländernas försök till att stoppa deras framfart, och mindre om de lokala striderna som förs. Eftersom jag precis har läst Joakim Medins Kobane, tänker jag främst på kurdernas motstånd och eviga kamp om en egen stat. Man kan tänka sig att det man lär sig i grundskolan, torde ge en bra överblick i till exempel historia, men någonting som åtminstone inte jag fick lära mig om första världskriget, var Storbritannien och Frankrikes interna gränsdragning av det vi idag räknar som Mellanöstern. Sykes-Picot-avtalet är idag inte lika känt i västvärlden som det är i Mellanöstern, där det fortfarande är en av de grundläggande orsakerna till att det är infekterat i det området. Kolonisationen av Afrika känner nog de flesta till, men att det även hände med Mellanöstern, på grund av dess svarta guld, är det nog färre som vet om.

Kurderna är världens största statslösa folk. De lever förtryckta i hela Mellanöstern, men har nu vunnit några områden i norra Syrien och gjort dessa till "sina" territorium som de kallar för Rojava ("västra Kurdistan"), där de bedriver sin egen politik, med bland annat kvoterade representanter från olika religioner och kön. Det är också kurderna som har haft det mest effektiva och bästa försvaret mot IS. Försvaret har varit så pass bra att till och med USA har gått in och hjälpt dem, trots att inget är officiellt.

Anledningen till att USA inte offentligt gått ut och sagt att de har hjälpt kurderna, är att stormaktsstaten även stödjer Turkiet som i sitt eget land har ett motstånd i PKK-gerillan, som efter elfte september terrorstämplades utan några juridiska belägg, och dessa har kopplingar till PYD som är kurdernas regerande parti. Men det var PYD som räddade yezidierna, ett folk som följer en urgammal religion som varken är kristen, judisk eller muslimsk och därför anses vara djävulsdyrkare enligt många, som förföljdes av IS och försökte fly till Sinjarbergen, men blev omringade. Tills PYD räddade dem.

Joakim Medin är journalist och har varit i Kobane, den numera kurdiskt styrda staden, och städer runt omkring där allt händer. I sin bok Kobane ger Medin en begriplig överblick över både kurdernas historia och nutid, som inte kan vara det lättaste, för kurdernas historia och politiska utveckling är långt ifrån självklar.

När han besökte Gävle stadsbibliotek i början av februari, beskrev han kortfattat hur läget har varit och ser ut just nu, som vilka länder det är som stödjer vilka sidor och om kvinnorna i Rojava som har egna försvarsenheter(!), något som han beskriver mycket utförligare i boken, liksom hans egna upplevelser  Han ställde också den oroväckande frågan "Vad händer när IS besegras?", för att som det ser ut nu, har Mellanöstern och USA en gemensam fiende, men när IS besegras - vem blir då den onde? Enligt Medins egna förutsägelser, tror han inte att USA vill ändra kurdernas situation. Kurderna är till exempel exkluderade från de internationella fredssamtalen, mycket på grund av att Turkiet och Saudiarabien är starka motståndare till dem.

Kvinnan på omslaget var en soldat i de Yezidiska kvinnostyrkorna och hade tagit kodnamnet Arin, efter en kvinnlig soldat som 2014 sprängde både sig själv och många IS-krigare, och har blivit hyllad för det. Förtrycket mot kurderna har pågått i så många år att det, enligt Medin, "odlat fram en helt egen motståndskultur", där man lyfter fram de som varit osjälviska för att inspirera nya aspiranter till att göra samma sak. I en intervju med en annan kvinna, Serhildan, frågade Medin vad det var som motiverade henne till att kämpa, varpå hon svarade:

'Jag slåss för att få tillbaka mitt folks mark från Daesh (den engelska transkriberingen av Islamiska Staten i Irak och Levanten, ISIL, min anm.). För att befria Kurdistan, det är mitt mål som kurdisk kvinna.'

Medins berättelse, Kobane, är både engagerande och informativ. Mitt eget intresse för Mellanöstern sköts i höjden och efter att ha läst ut den lånade jag nästan omedelbart en annan fackbok på ämnet, som förhoppningsvis ger mig en mer ökad förståelse för världen.