Vid foten av Montmartre

Tillåt mig att introducera er till några av de karaktärer ni kan träffa i Britta Röstlunds debutroman Vid foten av Montmartre:

Mancebo är medelålders+, medelmåttig och driver ett litet livs (av typen där allt är dyrt men öppettiderna generösa) som inte ligger vid foten av Montmartre. En dag kommer en kvinna in och undrar om han kan tänka sig att slänga ett öga på hennes man, som hon misstänker är otrogen. När Mancebo plötsligt måste öppna ögonen för första gången på vem vet hur många år börjar han upptäcka mer än han kanske planerat.

Helene är frånskild, mamma och journalist och håller på att återhämta sig från en depression. En dag när hon sitter på ett fik och jobbar kommer en kille och undrar om hon väntar på en Monsieur Bellivier. Trots att så inte är fallet svarar hon ja, och dras in i något som hon hoppas blir spännande.

Monsieur Caro är en bitter gubbe.

Edith är en gullig tant.

Blomsterförsäljaren vill inte säga något.

Christophe är kristen och äktenskapskrisande.

Tag dessa karaktärer (och ett halvdussin till) och låt puttra på de parisiska gatorna. Släng lite lösa ledtrådar hit och dit. Mangla, för att förstärka känslan av platt intrig... nej, nu ska jag inte gå för hårt åt Röstlund. Vid foten av Montmartre är en feel good-roman - och utger sig heller inte för att vara något annat. Även om jag inte hade valt den själv (julklapp) plockade jag upp den för att jag ville ha något enkelt och kravlöst, snabbläst. Och det är det absolut. Det är heller inte dåligt i ordets rätta bemärkelse, det är bara lite intetsägande.

Lördagslänkar: Ungdomslitteraturlistor, cruelty free och första gången

▷ Om du tänkt läsa Ondskan / Enligt O
Linda jobbar som lärare och bloggar om böcker. I detta inlägg listar hon alternativ till böcker likt Ondskan, av Jan Guillou, som fortfarande är den vanligaste boken att använda i skolsammanhang, trots att den har mer än 30 år på nacken.

▷ Första gången vi gick hem tillsammans / Flora Wiström
Jag har läst Floras blogg i många år och är så stolt över hennes utveckling. Förra året gav hon ut sin debutroman, Stanna, som jag har kvar att läsa. Nu har hon börjat publicera inlägg som är skrivna mer som konversationsutdrag som hon har med sin pojkvän Isak och jag älskar det. Jag tycker att det ger ett annat djup till hennes andra texter, som ett litet podd-avsnitt i textform, typ?

▷ The truth about "Cruelty Free" makeup / Rowan Ellis
Smink som inte har testats på djur, i all ära - och så klart viktigt, men många missar det mänskliga (ofta barn-) arbetet bakom produktionen. Det gäller inte bara smink utan alla möjliga produktioner av exempelvis kläder och möbler. Detta vill Rowan Ellis uppmärksamma i denna You Tube-video. Rowan verkar vara en superhjälte-människa med många järn i elden och jobbar framförallt med queer- och jämställdhetsfrågor.

▷ Tips för dig som har Skam-abstinens / @Enskedelaser 
Malena är skolbibliotekarie på Enskede skola och på bibliotekets instagramkonto publicerar hon ljusa och fina bilder med boktips. Just denna lista med böcker som liknar och/eller har samma tema som den norska ungdomsserien Skam, kunde inte komma mer lägligt. Jag har läst tre av böckerna i listan och längtar redan efter att kunna bocka av den.

▷ Avsnitt 8: Öppna upp världen / Bladen brinner
I detta avsnitt av podcasten Bladen brinner pratar Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo bland annat om facklitteratur för barn med Sara Shepard, hur det är att göra bilder av någon annans text och att jobba med kultur och varför det inte är så mycket mångfald bland kulturutövare.

bookbirds läser: Att föda ett barn (Maj #1), s. 220-489

Det bästa, eller åtminstone mest sammanhängande från bookbirds bokcirkelchatt den 9 januari. Sedvanlig spoilervarning!

blåmesen: så... Maj time?
Stjärtmes: Maj #1 slutade bättre än jag trodde.
blåmesen: Bättre?! Tomas fick ju någon sorts alkohol- eller abstinensinduceras psykos - skitläskigt!
Stjärtmes: Ja, men det slutade på ett sätt som gjorde att jag ville läsa vidare.

Stjärtmes: Känns det inte som att Maj åldrades sjukt mycket efter att ha fött barn?
blåmesen: Det tycker jag inte, eller inte så att det kändes onaturligt i alla fall.
Stjärtmes: Hennes förlossning är förresten ingen jag skulle vilja ha.
blåmesen: Inte jag heller. Kan inte påstå att det hittills varit något i Majs liv som fått mig att önska att jag levde i hennes tid istället för vår.

Stjärtmes: Apropå Tomas utbrott: Ingen i familjen verkade förvånad över detta?
blåmesen: Nej, man undrar ju om det beror på att Maj inte berättade allting, eller på om han har gjort något liknande förut... Eller bara på att de vetat länge att han är försupen. Utbrottet är ju också det första som verkar ha kunnat rubba svärmodern från sin obändliga egoism.
Stjärtmes: Haha, ja. Vad vill hon egentligen. Verkar inte ens tycka om sina barnbarn.
blåmesen: Är det inte så att hon i synnerhet inte tycker om Anita? Maj reflekterar över det någon gång, att "tant" vägrar hålla Anita, men Henrik (Tittis barn) går bra.
Stjärtmes: Ja... för att Anita är en tjej?
blåmesen: Eller för att hon bara verkligen inte gillar Maj.

blåmesen: Intressant med hur man förväntades vara som förälder för knappt hundra år sedan också. (Undrar vad som kommer att gälla om hundra till.)
Stjärtmes: Det verkade jättejobbigt att ha barn på den tiden. Särskilt i Majs ensamma situation.
blåmesen: Men hon verkar ju på vissa sätt välkomna det. Arbetsamma Maj.
Stjärtmes: Visst lär sig Maj att tycka om Anita? Alltså på riktigt?
blåmesen: Ja, jag tycker att det låter så, även om hon i början mest verkar tycka att ungen får ju all hennes tid och energi, så då ska hon väl inte behöva ge den kärlek också.

blåmesen: Tomas verkar ju också gilla Anita.
Stjärtmes: Ja absolut. Och Maj.
Stjärtmes: Det han sa till Maj en gång, det där om att han inte kan älska för två, fick mitt hjärta att brista.
blåmesen: Det var fint! Att han i alla fall verkligen vill försöka.
blåmesen: Men å andra sidan förstår jag Maj, kan inte vara jättelätt att försöka hålla av en främmande alkoholist som man råkat bli gift med.
Stjärtmes: Vi som läsare vet ju att Maj åtminstone ibland tänker försöka vara lite mer… som man är när man är ett par, men Tomas bara sviker en.

blåmesen: Vad tror du om hennes funderingar om att gå ifrån Tomas då?
Stjärtmes: Jag hoppas hon gör det!
blåmesen: Men tror du att hon gör det?
Stjärtmes: Kanske inte till en början. Jag tror att hon tvingas till det.
Stjärtmes: När Tomas får ett utbrott för mycket.
blåmesen: Du tror inte att han kommer att sluta dricka?
Stjärtmes: Nä. Tror du?
blåmesen: Jag hoppas ändå. Men jag har faktiskt ingen aning om vad som ska hända! Mer än att Maj inte är ensam längre nu när hon har Anita, och det känns som en bra sak.

Stjärtmes: Nummer två heter ju Sörja för de sina.
blåmesen: Och nummer tre Liv till varje pris? I så fall skulle min gissning utifrån titlarna vara att Maj pallar med Tomas i den andra boken men går ifrån honom under den tredje.
Stjärtmes: Samma här!

• Länk till förra diskussionen, s. 116-220 "Jag tänker mig att hon tänker så mycket att till slut kommer en del av tankarna ut genom munnen också, lite bara sådär"
• Till samlingssidan för Bookbirds läser: Kristina Sandbergs trilogi

Gudarna

Elin Cullheds debutroman Gudarna var en mina mest efterlängtade släpp förra året och att inte ha några avsnitt av den norska ungdomsserien Skam kvar, intensifierade längtandet och förväntningarna på Gudarna än mer. Det jag tycker om med Skam är dels igenkänningsfaktorn, dels att dialogerna känns realistiska, dels den snygga klippningen, ljudläggningen och kamerahanteringen och dels blandningen mellan humor och allvar.

Detta var vad jag hade förväntat mig av Gudarna: 
En ungdomsroman om en vänskapsgrupp bestående tre starka tjejer som ser sig själv som gudar med kvicktänkta repliker och hur de övertar världen och att det skulle vara som att se första säsongen av Skam fast 1.2, för att de redan skulle vara bästisar.

Detta var vad jag fick:
En ungdomsroman om en Jane (kallas av alla andra för Janne) som är bästa vän med två andra tjejer, Bita och Lilly, som bestämmer sig för att sluta kalla tjejer för "tjejer" och istället kalla dem för "gudar". Epicentrumet för romanen handlar om Janes svårigheter med att hantera de problem som hon har i det förbannade Tierp. Språket är nydanande, men bidrar till en förvirring i de snabba vändningarna mellan händelserna.

Detta är Jane:
Jane bor med sin pappa, som är lärare på hennes skola, och hon tycker att han är hemskt pinsam i allt han gör. Hennes mamma har flyttat ihop med en ny kille i Avesta. Jane har ett öppet? sexuellt förhållande med en kille som heter Amor och som går på samma skola.

Detta är Janes huvudsakliga problem:
Att hon bor i Tierp. Att en av hennes bästa kompisar blivit filmad medan hon hade BDSM-sex med sin kille. Att hennes pappa är pinsam. Att hon är ett skilsmässobarn. Att hon inte orkar bära på all ångest längre.

Detta är mitt betyg:
Nog för att språket var innovativt och stundtals även riktigt underhållande på sina ställen, tycker jag inte att det är tillräckligt övertygande för att jag ska bli stormförtjust i det. Om jag skulle beskriva läsupplevelsen skulle jag använda mig av adjektivet "intensiv". Förutom huvudkaraktären, tycker jag inte att man kommer de andra karaktärerna nära, inte ens Bita och Lilly som ska föreställa Janes bästisar, men som mest känns som viktiga statister. Den person att jag önskar fick lära känna mer var Bita. Jag älskar dock Janes förhållande till Tierp, ett älskar att hon hatar, som är så typisk ungdomen och idag gör mig smått nostalgisk till min egen tonårstid. Från syvende till sist, tycker jag ändå denna debutroman är helt okej. Det är en roman som vill väldigt mycket, men får inte riktigt ihop det.

bookbirds läser: Att föda ett barn (Maj #1), s. 116-220

Den 22 december är så långt bort i medvetandet, att det knappt går att tänka på hur länge sedan det var, innan jul och nyår och allt. Det var åtminstone den dagen, då blåmesen och jag sågs över Skype för att diskutera sidorna 116-220 i Kristina Sandbergs Att föda ett barn. Här kommer en reviderad version av det vi skrev.

Stjärtmes: Maj har gift sig! Hade hon gjort det förra gången vi skrevs?
blåmesen: Nej! Giftermål och julhelgerna från helvetet har passerat sedan dess
Stjärtmes: Tyckte det var jättejobbigt att vara i Majs huvud under hela julhelgen. Så stressad och orolig.
blåmesen: Ja, verkligen!
Stjärtmes: Hade jättesvårt att skilja på rösterna, som jag antar var Majs allihop?
blåmesen: Ja det tror jag, eller, det var inget jag tänkte på

blåmesen: Jag lyckades till och med känna så stor samhörighet med Maj att jag nästan gillade henne ett tag där när hon planerade och genomförde sin födelsedagsbjudning
Stjärtmes: Haha ja..jag kunde tänka mig dig i den situationen faktiskt ...
blåmesen: Är nog lite likadan när jag ska bjuda in till saker (fast brukar inte hallucinera om att gästerna slänger maten, mer: oj ingen sa att det var gott, då är det nog vidrigt). Sedan slutade jag raskt sympatisera med henne för att hon är så himla konstig gentemot sin bebis.
Stjärtmes: Oj var det hallucination? Tyckte det också var förvirrande
blåmesen: Nja, hennes svärmor sa att fisken var rå, men jag är rättså övertygad om att övriga inte skanderade "fisken är rå, fisken är rå, låt oss slippa då!" och sen slängde fisken under högtidliga former

blåmesen: Vad tycker du om släkten Berglund nu då? När vi har hunnit hänga lite mer med dem?
Stjärtmes: Ja… jag vet inte? Tycker inte vi har fått någon djupare bild av dem? Annat än att de har hushållerskor som gör allt som Maj fick göra själv.
blåmesen: Åh, men Maj kunde ju också ha fått hjälp, hon ville ju inte ha det bara.
blåmesen: Jag hade garanterat inte orkat gå på så många julmiddagar hos min partners släkt som Maj fick uthärda i alla fall. Skönt att det är 2010-tal nu...

Stjärtmes: Det var en scen där Maj satt och konverserade ed någon, som när ”samtalet var över” vände sig till den på andra sidan. Jag tyckte den beskrivningen var otroligt träffande. Något med crescendon?
blåmesen: Minns inte riktigt den passagen. (Det gick nog lite fort att läsa den här gången, men det var ju för att det var en sådan känsla i boken med all Majs stress).
Stjärtmes: Jaa, jag fick huvudvärk av att läsa den då
blåmesen: Men å andra sidan tycker jag den är fantastiskt välskriven. Krävs ändå en del för att förmedla en sådan stresskänsla via ett papper, där läsaren (i mitt fall) sitter hemma i en soffa och tar det lugnt.

Stjärtmes: Känns det som att Maj har blivit djärvare mot Tomas? I sista kapitlet tilll idag, så frågar hon varför Astrid och Tomas inte fick några barn
blåmesen: Mja, jag tänker mig att hon tänker så mycket att till slut kommer en del av tankarna ut genom munnen också, lite bara sådär
Stjärtmes: Ja, så kan det vara
blåmesen Även intressant att vi har fått vår första framtidsflash, om Maj som pensionär med hemhjälp och vinbox i garderoben
Stjärtmes: Den märkte jag knappt. Jag tycker att vissa scener är ganska otydliga
blåmesen: Exempel?
Stjärtmes: Som när hon hallucinerade på födelsedagsmiddagen, skiljelinjerna mellan det hon ser och det hon verkligen ser
blåmesen: I just det fallet tyckte jag det var ganska tydligt. Fast jag hann nog bli lite chockad innan jag insåg att det inte hände på riktigt
Stjärtmes: jag kanske inte har varit alldeles koncentrerad när jag läst heller :)

blåmesen: Det jag tycker bäst om med Maj som karaktär är eventuellt att hon är så oerhört mänsklig. Sämst just nu som sagt att hon är så... taskig mot sitt ofödda barn
Stjärtmes: Ja, hon är lätt att ta i som person! Trots att hon är väldigt ängslig

blåmesen: Hade du något mer från den här gången? Det känns som att man borde diskutera Tittis missfall och vad det säger om hennes karaktär (eller vad det säger om Maj, för den delen) men jag vet inte

Stjärtmes: [Maj] har en ganska skev kroppsuppfattning som jag tror härstammar från mamman
blåmesen: Ja, det verkar ju lite konstigt det där med att mamman hade sagt till hennes syster att hon var så äcklig när hon var gravid
Stjärtmes: Hon vill inte visa sin kropp inför Tomas heller för att hon är rädd för att han ska tycka att hon är äcklig (för att hon tycker det)
blåmesen: Just det. Och sen tycker hon att Tomas är larvig när han pratar om/med deras barn

Stjärtmes: tror du Tomas blir en bra far?
blåmesen: Njae... jag lutar fortfarande åt att han är alkis. Frågan är också om Maj blir en bra mor. Kan man vara en bra mor utifrån pliktkänsla? För det verkar ju Maj ha gott om
Stjärtmes: Jag tror, eller snarare hoppas, att Maj kommer klara det. Att Maj kommer försvara barnet om Tomas blir en dålig far
blåmesen: Mm det är klart hon kommer att fixa det. Men jag tycker spontant lite synd om barnet.

• Länk till förra diskussionen, s. 11-115 "Ska man tycka om Maj?"

blåmesens 2016

Hej nya året! Därmed även: hejdå gamla året!

Som vanligt tar jag årsskiftet med ro och har inga storslagna planer på radikal livsstilsförändring, men väl en lång lista med saker jag skulle kunna ta mig för under året, om tid och lust finns. På tal om listor verkar jag ha blivit sämre på att uppdatera mina sådana kontinuerligt, vilket naturligtvis gör det klurigare att få ihop en årssammanfattning. Här kommer i alla fall tre (/fyra) topp två! De trender jag kan identifiera för 2016 är för övrigt fortsatt brist på fransk litteratur och blogginlägg.

Årets litterära topp två:

Jag vet allt det här av Annika Paldanius.
Omläsning är planerad - förhoppningsvis kommer det ett blogginlägg då.
 "Jag vet vad kärlek är.
Jag vet att det är en evolutionerad impuls som är till nytta för oss jag vet att det är pådrag av dopamin och oxytocin, jag vet att det är att spegla sig själv i en påhittad projektion, jag vet att det handlar om basala saker som att få älska  och banala saker som att känna sig älskad, jag vet att en förälskelse per definition tar slut, jag vet att efter det kan djupare känslor ändå finnas kvar och jag vet att chansen för oss inte borde vara mindre än för några andra. Jag vet att ungefär hälften av alla par skiljer sig och jag tänker att det trots allt blir femtio procent kvar. Femtio procent är inte så dåligt, jag undrar om någon tittat på faktorer som utmärker de procenten och jag tänker att jag inte orkar fundera på det, att jag bara vill veta om faktorerna talar för mig och Gustav. Jag vet att jag aldrig kommer att lyssna på något som talar emot, jag vet att jag är jävig, biased, jag har aldrig hävdat att jag är objektiv även om det är det enda som räknas."

Brave new world av Aldous Huxley.
Publicerad 1932 och oerhört aktuell. Ett av de bästa underlagen till att diskutera vad lycka egentligen är jag stött på. En av bokcirkeldeltagarna (japp, bokcirkeln vidgar läshorisonten - hittills framför allt med fantasy och dystopier) tyckte att alla samtalsämnen som förekommit i hennes vardag under de kanske två veckor som gått mellan det att hon läst ut boken och att vi diskuterade den kunde kopplas till Brave new world. Jag upplevde något liknande.
"Words can be like X-rays if you use them properly - they'll go through anything. Your read them and you're pierced."


Årets cinematiska topp två:

Star Wars episode VII: The force awakens. Ja, jag vet att handlingen är ganska lik den i Star Wars episode IV: A new hope. I mina ögon är det icke desto mindre en bra film: genomtänkt ,välklippt och som för en Star Wars-nörd light som undertecknad väcker många intressanta frågor (som för en gångs skull utelämnas på grund av att jag inte vill spoila). För övrigt letar jag fortfarande efter en vettig fackbok om Star Wars (utan atlas över Star Wars-universat och med berättelser om inspelningar, kritik och dylikt), någon som sitter på en titel?

The imitation game. Otroligt spännande - check. Otroligt tankeväckande - check. Otroligt bra skådespelarinsatser - check. Jag blev helt tagen av den här filmen. Om du inte sett ännu rekommenderas den varmt.

Årets musikaliska topp två:

I en värld där det fastnat något i ögat är en kväll med Emil Jensen något av det mest hoppingivande man kan unna sig. Året avslutades sedan lovande med Säkert!s nya singel,  Snooza.

Bubblare: Årets fågel-topp två:

Stjärtmes: för sin förmåga att fortfarande blåsa lite liv i den här sidan med tänk- och sevärda detaljer. Och för sitt utmärkta bokcirkeldeltagande... och i brist på övriga nominerade: blåmesen: för ett par halvbra inlägg. Det är tanken som räknas.

Stjärtmes 2016 - höjdpunkterna

Bland det mesta med att det blir ett nytt år är alla sammanfattningar av hur det förra har varit, vilken som var den bästa boken etc. eftersom det säger så mycket om en bok.

Förra året var ett himla sorgsamt år, med allt för många förluster och avsked. Det var inte heller något superår för min läsning - när jag räknar ihop alla böcker jag har läst är det fler blanka ark, än fyrverkerier i minnet - och mitt bloggande har om möjligt varit ännu sämre. Jag tänker inte lista samtliga läsningar, som jag räknar till 90 stycken, eftersom det var så många halvljumma upplevelser. Kort sammanfattat blev det en spretig samling som mest bestod av barnböcker och annat jox, men det blev ändå några höjdpunkter som jag tänker bära med mig till framtiden. Här kommer den - min årsbästa-lista!

Januari
Steglitsan av Donna Tartt
"Rykten och omdömen lyfte Steglitsan till skyarna, i samma takt som mina förhoppningar. Och jag ska väl säga att Steglitsan inte möter mina förväntningar fullt ut. Det är en långdragen berättelse, men Tartt lyckas ändå flera gånger om vända historien till någonting oväntat."

Straff av Paula Polanski (recension från 2014)
Detta var min andra läsning av det fantastiska pusslet och det var minst lika fantastiskt som jag beskrev det som, om än mindre klurigt den här gången. Det gav mersmak till att läsa mer Nesser i framtiden. Efter drygt ett år, har detta dock inte hänt. Men snart, hoppas jag.

Februari
Möss och människor av John Steinbeck
Blåmesen och jag läste den här för att kunna diskutera den tillsammans och även om kortromanen var bra även innan vi pratade om den, så blev den ännu bättre efteråt. Ni vet, ibland när man står inför en klassiker och får en tung känsla i kroppen, för att det inte var så roligt att läsa sådana i skolan? En sådan känsla får jag av Steinbeck, men det finns en anledning till att klassiker blir klassiker. Det är något jag måste jobba på. Så här skrev blåmesen om varför Möss och människor blivit klassiker:
"Jag tror att det beror på att karaktärerna känns så levande och säkert kommer att bli svåra att glömma, men även på att det går att tolka många aspekter av boken helt olika beroende på vilket perspektiv man har"

Morkels alfabet av Stian Hole
Stian Hole har kommit att bli en av mina favoritförfattare inom bilderboksgenren. Så här skrev jag på jobbets facebooksida: "Om ni inte har bekantat er med Stian Hole är det dags att ni gör det nu. Hans bilderböcker kan läsas av både liten som stor. Hans språk, både bildligt och bokstavligt, är fenomenalt. Hans böcker behandlar allvarliga ämnen som döden och ensamhet."

Mars
Emanons minnen av Shinjo Kajio & Kanji Tsuruta
Det här är en serieroman som handlar om en ung man som träffar en kvinna på en båt. Den här kvinnan säger sig ha ett minne som sträcker sig bak till ur-livets födelse. Hon säger inte sitt riktiga namn, utan kallar sig Emanon - No name baklänges. Jag minns uttryckligen att jag under läsningen tänkte att den var vacker.

April
Vattnet drar av Madeleine Bäck
Jag läste inte många ungdomsromaner förra året, men Vattnet drar av Madeleine Bäck var en av dem. Så här skrev jag på jobbets facebooksida:

"Är du sugen på något övernaturligt och spännande? Madeleine Bäcks debutroman Vattnet drar utspelar sig i Gästrikland, där gamla krafter som aldrig borde vakna väcks och sätter människors liv i fara. Det är inte många som vet vad eller vilka som ligger bakom, knappt ens läsaren, men tur är då att Vattnet drar är första boken i en trilogi och förhoppningsvis får vi veta mer i kommande böcker! Tips till alla unga vuxna (och äldre) som tycker om när det övernaturliga blandar sig in i vanliga miljöer. Inget för den känsliga kattälskaren."

Juni
Alldeles röd av Kristina Olsson
Detta är en annan Kristina Olsson än ovan nämnda. Jag skrev om den när jag hade hunnit cirkus halvvägs in och skrev då så här:
"Handlingen utspelar sig i en stad någonstans i Sverige under 1970-talet. Det är kollektiv, demonstrationer mot kriget i Vietnam, kärlek, klass och röd politik. I huvudrollerna får vi följa tjugoåriga Eva ur ett jag-perspektiv och nittonåriga Isabell ur ett tredje person-perspektiv. [...] Språket är enkelt utan att vara för banalt och liven tillräckligt intressanta för att jag ska vilja läsa den i stora sjok och hoppas att den inte tar slut." (OBS spoilervarning: Jag läste som synes slut på den och tyckte nog inte att slutet höll samma kvalitet som de tidigare två tredjedelarna, men den får komma med här ändå.)

Den sommaren av Mariko Tamaki och Jillian Tamaki
En fin växa upp-skildring i form av en serieroman i endast blå toner.

Pojken och havet av Sofia Hellman
Fin bilderbok om en pojke som inte kan se, som frågar sin pappa hur havet ser ut.

Juli
Jag läser alltid som minst innan och under semestertider. Under hela juli läste jag bara en.

Easter Parade av Richard Yates
Yates har jag alltid föreställt mig som en av de där manliga fossilerna som man borde ha läst, åtminstone en gång. När jag skulle iväg på tågluff i somras och jag sa till min kompis att jag inte hade tänkt ta med någon bok på resan (vem var jag ens?), gav hon mig denna och sa att den nog skulle passa mig. Och det gjorde den! Jag skrev väldigt hastigt om den i min dagbok, så kanske dyker det upp ett inlägg om den även här i framtiden.

Augusti
Som hund och katt av Per Nilsson
Skulle jag nämna en författare som kännetecknar min högstadietid, skulle denna författare utan tvekan vara Per Nilsson. Som hund och katt är inte olik t ex Hjärtans fröjd som dels handlar om att ha sex första gången. I Som hund och katt är det trassligt och trasigt, men fint och mjukt, som det brukar vara i Per Nilssons romaner.

De fem skavankerna av Beatrice Alemagna
En bilderbok om fem skavanker och en som är perfekt och om vikten att vara precis som man är och att det är okej att vara lite annorlunda.

September
Rekviem för en vanskapt av Mattias Hagberg
Bland det bästa jag läste förra året.

Epidemin av Åsa Ericsdotter
En välutvecklad dystopi om när vikt- och hälsohetsen har gått för långt.

Oktober
Miss Peregrine's home for peculiar children av Ransom Riggs
Denna roman gick på bio förra året och det var mestadels en av anledningarna till att jag äntligen kom till skott med att läsa den. Första gången jag såg någon som rekommenderade den var för ett par år sedan, i en youtube-video, när den kom ut på engelska, och då var jag inte så intresserad av den. Men jag är glad att jag läste den, för jag ville nästan direkt efteråt läsa fortsättningen. De svartvita bilderna förstärkte känslan av realism, fastän historien med all säkerhet inte är verklig.

Hemligt: Jördis hjärta Harry av Elin Lindell
Detta är tredje boken om Jördis, men min första. Den handlar om Jördis som har gått och blivit kär i Harry Hansson, men kan inte berätta det för någon för att det är pinsamt - hon har tidigare gått ut med att hon hatar honom och hennes tjejkompisar tycker att han är konstig - så hon kan bara träffa honom när de andra är upptagna. Jördis förstorar katastrofen såklart, och det är dråpligt på ett mellanstadievis. Jag älskar Jördis och skulle inte ha något emot att läsa mer om henne. 

Veckan före barnbidraget av Elin Johansson och Ellen Ekman
Viktig bilderbok om att inte ha råd.

November
Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp
Augustprisnominerad bilderbok om att inte minnas vem man är.

Inmurade av Lena Ollmark
När skolan i Firnby renoverats klart och öppnat igen, börjar det hända kusliga saker. En elev skadar sig i nya träslöjdsalen - kan det ha varit något som väckts när de öppnade salen i källaren? Första delen i en serie om firnbarnen - spännande ända till slutet.

Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
Fantasifull diktbok om lite ensliga och aviga djur som man tidigare inte har sett.

December
En myras liv av Linn Gottfridsson och Emma Adbåge
Myran som egentligen heter Morgan har det svårt, fastän han bara är sex år. Han har inte tappat någon tand än till exempel, och hans föräldrar pratar allt oftare på ett språk som han inte förstår, men som han varje gång får ont i magen av och vill gråta. Myran är otroligt älskvärd, en man vill kunna krama om.