Mancebo är medelålders+, medelmåttig och driver ett litet livs (av typen där allt är dyrt men öppettiderna generösa) som inte ligger vid foten av Montmartre. En dag kommer en kvinna in och undrar om han kan tänka sig att slänga ett öga på hennes man, som hon misstänker är otrogen. När Mancebo plötsligt måste öppna ögonen för första gången på vem vet hur många år börjar han upptäcka mer än han kanske planerat.Helene är frånskild, mamma och journalist och håller på att återhämta sig från en depression. En dag när hon sitter på ett fik och jobbar kommer en kille och undrar om hon väntar på en Monsieur Bellivier. Trots att så inte är fallet svarar hon ja, och dras in i något som hon hoppas blir spännande.
Monsieur Caro är en bitter gubbe.
Edith är en gullig tant.
Blomsterförsäljaren vill inte säga något.
Christophe är kristen och äktenskapskrisande.
Tag dessa karaktärer (och ett halvdussin till) och låt puttra på de parisiska gatorna. Släng lite lösa ledtrådar hit och dit. Mangla, för att förstärka känslan av platt intrig... nej, nu ska jag inte gå för hårt åt Röstlund. Vid foten av Montmartre är en feel good-roman - och utger sig heller inte för att vara något annat. Även om jag inte hade valt den själv (julklapp) plockade jag upp den för att jag ville ha något enkelt och kravlöst, snabbläst. Och det är det absolut. Det är heller inte dåligt i ordets rätta bemärkelse, det är bara lite intetsägande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar