/.../
Hur vet vi vilka minnen vi ska spara?
En dunst av överblommad raps. En blick.
Ett ord som snörde strupen som en snara.
En mule mot en kind. En man som gick.
En sjukhussäng och blodet som jag blödde.
En koja andra byggt, men som vi fick.
En kärlek som förlöste och förödde.
En dunge som jag kallade för skog.
En nalles nos. Ett barn jag aldrig födde.
Och barnet, som jag skulle fött, som dog.
Min barndoms vintrars doft av apelsiner.
Den första gången som min pojke log.
En vägkants mjölkört, rölleka, lupiner.
En gavel som en granne målar vit.
Ligusterhäckar. Diskbänken som skiner.
En känsla av att inte höra hit.
Ett genomskinligt fort mot världens smatter.
Jag såg, men ljuset nådde inte dit.
Där ute: människornas larm och tjatter.
Där inne: frid från allt som annars stör.
Ett vänligt sus, ett oförargligt knatter.
Men heller aldrig något som berör.
Så kände jag, det minns jag, många gånger:
att livet liksom pågår utanför.
/.../
Lotta Olsson
Himmel i hav
Albert Bonniers Förlag, 2012
Bild: Anna Laznya
Den här var hemskt vacker. Tack.
SvaraRadera