Sidor

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret

Untitled
Det här är inte som vilken bok som helst. Sidorna är svarta i kanterna och berättandet varvas med bildsekvenser och text. Det är en historia om att drömma, om att ha drömt och glömt.

Untitled

Romanen inleds med att en professor H. Alcofrisbas ber läsaren se historien framför sig som en film. Sedan fortsätter historien om Hugo Cabret, en ung pojke som blir föräldralös efter att hans pappa dött i en brand. Hugos farbror tar honom under sina vingar och lär honom underhålla klockorna inne på Paris tågstation. En dag kommer farbrodern inte tillbaka från sina utsvävade kvällar och Hugo blir alldeles ensam, tillsammans med pappans drömmar om att en dag laga en automat, en mekanisk människa, som en okänd trollkarl troligen har använt till en av sina föreställningar. Den här automaten sitter med en penna i sin hand och Hugo vill veta vad det är för hemligt meddelande den bär på.

Eftersom Hugo gömmer sig på tågstationen, är det ingen som vet vem det är som lagar klockorna och som får dem att gå när de stannar. Det är således en olyckshändelse, när Hugo hamnar i trubbel hos leksaksförsäljaren på stationen. Hugo har försökt stjäla mekaniska leksaker till sin robot, men blir tagen på bar gärning av den gamle mannen. Han tar Hugos anteckningsbok, i vilken hans pappa skrivit och ritat om den mekaniske mannen. Sedan öppnas en helt ny värld av upptäckter och trådar som knyts ihop. 

Den gamle mannen är gudfar till en tjej, i ungefär samma ålder som Hugo. Isabelle. Hon tycker om att läsa böcker och att titta på film. Hon och Hugo försöker hitta anteckningsboken, medan Hugo letar efter lösningen till sin dröm. 
Untitled
Untitled

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret skriven av Brian Selznick, är i två delar. Den ena handlar om Hugo och den mekaniska mannen och den andra om mannen bakom automaten. Selznick har hämtat inspiration från Georges Méliès' liv. Méliès var en fransk filmpionjär som bland annat gjorde filmen Resan till månen, 1902.

Berättelsen om Hugo Cabret är en hisnande historia som går väldigt fort att läsa, en kväll max om man läser den non stop. Jag tycker mycket om bild- och textkomponeringen, att flera bilder efter varandra (likt ett gammalt sätt att göra tecknade filmer på) får plats för att berätta historien och det blir nästan precis som att se på en film. Sedan tycker jag också om att man får ta del av lite tidig filmhistoria, vilket kan ses som en bonus, speciellt för de som anser att skönlitteratur bara är dumt tidsfördriv.

En filmatisering, regisserad av Martin Scorsese, släpptes 2011. Den nominerades till elva Oscar och fick fem för bland annat bästa foto och scenografi. 

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret, Brian Selznick (2007, sv. 2008 övers. av Anna Strandberg), B. Wahlströms 

Läst & lyssnat i januari

Under januari läste jag väldigt lite böcker, utöver kurslitteratur. Januari inleddes med en extrem lästorka, mestadels på grund av en två veckors utlandsresa till andra sidan jordklotet där det helt enkelt inte fanns tid för läsning. När jag sedan kom hem från resan hade den nya kursen redan börjat och jag var tvungen att läsa ikapp. Däremellan hann jag dock läsa två, om än väldigt korta, böcker innan månaden tog slut.

Untitled

★ Att läsa och skriva,V. S. Naipaul (2000, sv. 2003), Wahlström & Widstrand  
Två essäer om läsning och skrivande och författarens förhållande till Indien vs. västerlandet. Om hur han under uppväxten läste böcker från kolonisatörernas hemland och inte kunde föreställa sig världen som beskrevs i dem, eftersom den var så främmande för honom som växte upp på landsbygden, vilket har fått mig att tänka på hur viktigt det är med att ha föreställningsramar som överensstämmer något så när med texten. Under skoltiden fick Naipaul ett stipendium som tog honom ända till Oxford och en treårigutbildning i engelska, med en hemlig avsikt att bli författare. Att skriva skönlitterärt var dock lättare sagt än gjort, vilket han upptäckte, men först senare. 2001 fick Naipaul nobelpriset i litteratur. Från min läsning av Att läsa och skriva, tar jag med mig tanken om hur viktigt det är för litteratur att förändras:

Litteraturen är som all levande konst i ständig rörelse. Det är en del av dess livskraft att den förhärskande formen alltid förändras. Ingen litterär form - varken Shakespeareverket, den episka dikten, restaurationstidens komedier, essän eller den historiska dokumentären kan särskilt länge gå vidare i gamla fotspår och hålla kvar inspirationen på samma nivå. Om alla kreativa talanger ofrånkomligen bränner ut sig, kommer varje litterär form förr eller senare att hamna vid vägs ände.

Liten handbok i konsten att bli lesbisk, Mian Lodalen & Matilda Tudor (2014), Leopard förlag  
Det här är en bok som förespråkar det homosexuella förhållandet framför det heterosexuella. Lodalen och Tudor ger argument till varför det är bättre att vara lesbisk än hetero, bland annat för att man slipper oroa sig för oplanerad graviditet och för att mannen mer ofta än sällan äter mer än kvinnan (vilket bidrar till att det aldrig kan bli jämställt i förhållandet) och dessa argument baseras sedan på statistik. Sedan får läsaren tips på hur hon steg för steg blir homosexuell. Det är rätt tydligt att boken är skriven utifrån ett humoristiskt perspektiv, delvis på grund av utformningen med färgglada sidor och annorlunda text- och bildkompositioner, men också på grund av det lätta förhållningssättet.

I en recension av Erika på Goodreads, uppmärksammas problemet med att Lodalen och Tudor inte belyser andra existerande sexualiteter, som a-, pan- och bisexualitet, vilket, enligt Erika, osynliggör och skadliggör de som identifierar sig som annat än homo- eller heterosexuell. Även Caroline på Romeo and Juliet riktar kritik mot boken, men då på dess ensidiga bild av båda sexualiteterna. Det finns såklart en annan sida av boken, och det är att Lodalen och Tudor presenterar olika typer av homosexuella kvinnor, samt att de hyllar den kvinnliga kroppen. Liten handbok i konsten att bli lesbisk, hamnade slutligen på Ninni från Bokstadens topplista över lästa böcker 2014, men för mig kommer den nog att stanna här och bara vara ett trevligt mellanspel.

Kurslitteratur
Klämmiga pojkar, Ebbe Lieberath (1938), B. Wahlströms
Mio, min Mio, Astrid Lindgren (1978), Rabén & Sjögren
Snäll, Gro Dahle & Svein Nyhus (2002, sv. 2008), Daidalos
Den arge, Gro Dahle & Svein Nyhus (2008, sv. 2009), Daidalos

Totalt: 11 cm


I början av januari laddade jag ner en app, som gjorde att jag kunde ladda ner och prenumerera på olika podcasts. Det har lett till att jag har börjat lyssna medan jag är ute och går, vilket är himla smidigt och fått mig att undra varför jag inte har gjort det tidigare. Här kommer i varje fall två tips från januaris lyssning:

1. Jesper Rönndahls sommarprat från 2014
Om hur det är att växa upp som besserwisser och om hur det är att vara ansiktsblind. Roligt och bäst.

2. Shakespeare som filosof
Man måste inte vara shakespearefantast för att uppskatta det här avsnittet av Filosofiska rummet, tror jag. Det räcker med att tycka om att lyssna på andra diskutera litteratur i en något djupare mening. Själv tycker jag att programmet är alltför kort och vill gärna höra mer om hur Shakespeare har format den moderna människan, om hur Shakespeare ständigt är aktuell och så vill jag höra mer av när Stina Ekblad läser högt, för det är så vackert.

Mitt dåliga samvete

Untitled
Stina Hjelm har gjort serier i mer än tio år för olika tidskrifter. Hon jobbar idag som lärare på Serieskolan i Malmö. Det här är hennes debut i bokform, tillika seriedagbok.

När boken börjar har Stina precis blivit dumpad av hennes livs största kärlek och fått veta att hennes mamma har cancer. Sedan får vi ta del av hennes dagar och nätter, hemska engångsligg, ledsna plånbokskondomssamling och bästisar osv. Det är misär och ångest, men så kommer sommaren och med den semestern och allt är lite lättare.

UntitledUntitledUntitled

Det här tycker jag om: Hjelms teckningsstil, humorn (jag skrattade rakt ut flera gånger för att det var roligt och/eller sant), att det känns brutalt ärligt och nära, variationen på material, färgerna... med andra ord: Allt.

Mitt dåliga samvete, Stina Hjelm (2014), Kolik förlag

Harry Potter and the Philosopher's Stone

Harry Potter är pojken som, knappt äldre än ett år, överlevde dödsattacken från världens värsta trollkarlar och som dessutom fick denne att retirera till skuggornas land. Tyvärr dog hans föräldrar istället och Harry växer upp hos sin hemska moster, hans man (som mest av allt vill vara normal och tjäna mycket pengar) och otroligt bortskämda kusin. Harry Potter and the philosopher's stone (på svenska: Harry Potter och de vises sten) är den första i en serie av totalt sju, där vi får följa honom från att han lämnas vid ytterdörren, sovandes i en liten korg tillsammans med en lapp, helt ovetandes om vad som väntar honom, till att han växer upp och får veta att han själv är en trollkarl och ska börja på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. I första boken träffar han sina bästa vänner, Hermione och Ron, för första gången, likaså introduceras nästan hela karaktärssamlingen som vi sedan får lära känna ännu mer i de senare böckerna.

Livet i trollkarlsvärlden är väldigt ljus. Harry jämför hela tiden det nya livet med det hemska som han hade i "mugglarvärlden" (den värld där de icke-magiska vistas), där han levde på existensminimum, medan han i trollkarlsvärlden får allt han saknade och lite till. Men allt är inte rakt igenom mjukt och oskyldigt, inte där heller. Ett föremål hålls gömt på tredje våningen och trots att det vaktas av en trehövdad hund är det inte helt omöjligt att ta sig förbi denna best, frågan är bara vem det är som ruvar på svaret och vem i all sin dar är det som försöker göra det gömda föremålet till sig? Som känd för någonting han inte minns, blir skollivet tufft för Harry, med både en ny värld och fördomar om honom.

Min relation till J. K. Rowlings Harry Potter är lång och snårig*. Jag ska inte dra hela harangen nu, men det började med ett spel en klasskamrat på mellanstadiet hade, sedan älskade Hogwarts.nu och slutligen böckerna, innan filmerna kom in i mitt liv. Jag vill inte påstå att jag är ett dödsseriöst fan, jag har till exempel inte läst Tales of the Beedle Bard, men jag tänker inte förneka att Harry Potter har betytt väldigt mycket för mig. När jag nu läser första boken på originalspråk, när jag själv blev introducerad för den på svenska, är det inte dessa tidiga ungdomsdagar som dyker upp framför mina ögon, utan det är scener från filmen, och detta är väl ett bevis på hur trogen den första filmen är boken. Visst, det finns några skillnader, men många scener och repliker är för mig kopplade till filmen, åtminstone på engelska. Att det är så här är kanske inte så konstigt, för att jag läste böckerna inledningsvis på svenska och såg filmerna på engelska, men jag blev ändå besviken på att filmerna har gjort ett så pass stort intryck, när alla de finaste minnen jag har är samlade kring läsningen (skratten, tårarna, fasan och uppesittarnätterna).

Men vad är det egentligen jag vill få ut av att läsa Harry Potter idag, så här mer än ett decennium senare? Kanske när jag en romantisk bild av läsningen, som jag hoppas att jag ska vaggas in i igen. Denna att vara tio år och glömma bort att det finns en värld som jag måste återgå till, glömma att jag måste upp klockan sju nästa morgon och ha matematik. Kanske är det samma med hur jag anser att romanen Harry Potter and the philosopher's stone (och säkerligen resten av serien) är. Det är inte en sådan jag kan ställa mig opartisk till, just för att den kom in i en så pass kritisk tidpunkt i mitt liv och som har följt mig från mina tidiga till sena tonår. Att jag är äldre och för tillfället studerar barn- och ungdomslitteratur, får mig istället att se kopplingar mellan dagens moderna "sagor" och de som lästes förr i tiden. Jag kan bland annat se Astrid Lindgrens Bo Vilhelm Olsson, från Mio, min Mio i den föräldralöse Harry Potter, som liksom han får en osynlighetsmantel. Jag tycker att det är fint på något vis. Att historier inte behöver dö, utan kan vävas in i nya och bli en verklighetsflykt till fler.

För mig kommer Harry Potter alltid vara pojken som överlevde.

Harry Potter and the Philosopher's Stone (Harry Potter #1), J. K. Rowling, Bloomsbury, 1997 ★


*För den som vill läsa den medellånga kärlekshistorien mellan mig och Harry Potter-serien, skrev jag, 2011, ett inlägg om detta som en del av 30 Days of Books.

1. Länk till inlägget
2. Länk till 30 Days of Books

Vårsläppslängt, del 2: Februari

Några titlar vi ser fram emot från de svenska bokförlagen under våren 2015.
I den här delen presenteras februaris böcker.
Informationen är hämtad från internet, med reservation för eventuella fel.
Lista i alfabetisk ordning efter författarens efternamn.


Benjamin Alire Sáenz, Livets outgrundliga mysterier (Gilla böcker)
Aristotle Mendoza är femton år och arg på världen, livet, allt och alla – inklusive sig själv. Hans bror sitter i fängelse, hans pappa är traumatiserad av kriget och han har inga vänner. En het sommardag träffar han Dante vid den lokala poolen. Dante som läser dikter, målar, gråter, har intellektuella föräldrar och älskar att gå barfota. Deras vänskap är osannolik men omedelbar och tillsammans utforskar de livets outgrundliga mysterier – hur man ska lära sig att acceptera sin familj som den är, vad det innebär att växa upp, varför man känner som man gör och, framför allt, hur man ska veta vem man egentligen älskar.

Kate Atkinson, Liv efter liv (Massolit förlag)
Tänk om det finns andra chanser. På riktigt. Och tredje chanser. Tänk om du har ett oändligt antal chanser att leva om ditt liv. Skulle du till slut kunna rädda världen från ett oundvikligt öde? Skulle du ens vilja? En kall vinterdag 1910 föds Ursula Todd. Hon ger ifrån sig ett kraftfullt skrik och påbörjar ett minst sagt ovanligt liv. För hon dör gång på gång, på många olika sätt.

Carmen Bugan, Den begravda skrivmaskinen (Wahlström & Widstrand)
Den begravda skrivmaskinen är historien om vad som hände Carmen och hennes familj, om att vara barn till en politisk fånge, om de förödmjukelser och förföljelser familjen systematiskt utsattes för natt och dag, år efter år, tills de alla till slut kunde lämna Rumänien, bara några månader innan Ceausescu störtades 1989. Med en akut närvarokänsla skildrar Carmen Bugan en egenartad barndom under Securitates ständigt övervakande ögon och sina egna kluvna känslor inför faderns hjältemodiga – eller rentav dumdristiga? – motstånd mot regimen. Det är samtidigt berättelsen om en ung kvinnas väg till insikt och mognad. En skildring fylld av sorg, stolthet, längtan och vrede.

Jennifer Clement & Kalle Matsson, En bön för de stulna (Albert Bonniers förlag)
Ladydi Garcia Martínez bor på mexikanska landsbygden, på en liten kulle, omgärdad av drogkarteller som odlar opium på fälten runt omkring, illegal invandring och ett polisväsende som inte går att lita på.  Livet är tufft för Ladydi och de andra flickorna i byn. Mödrarna är hårdhudade men livrädda och papporna har rymt. Ständigt får de alla vara på sin vakt, ett grymt hot om kidnappning hänger över dem. Och en dag händer det. En kraftfull bil med knarkkartellens män beordrar den vackraste lilla flickan in i bilen och lämnar byn. Ladydis berättelse är inspirerad av en verklighet som gäller för många flickor och kvinnor i dagens Mexiko men som inte många känner till. En värld där flickor försöker likna pojkar så länge det är möjligt för att inte kidnappas och säljas, och där polisen är lika farliga att kontakta som de kriminella.

Karolina Hansson & Elina Pahnke (red.), Sexjournalen (Leopard förlag)
Sexjournalen är en samling med fyrtio unga kvinnors personliga texter om sex och lust. Vår sexualitet formas i stor uträckning av normer där samhällets objektifiering och passivisering av kvinnor löper som en röd tråd. Men i den här boken får du möta unga kvinnor som går emot strömmen, klättrar över staketen och inte räds att berätta om sina sexuella fantasier och innersta drömmar. Kvinnor som för sin egen talan, gör som de vill och tar vad de vill ha.

Yvonne Hirdman, Medan jag var ung - Egohistoria från 1900-talet (Ordfront förlag)
Medan jag var ung är Yvonne Hirdmans självbiografi. Det ä en rapp och humoristisk skildring av en person som ofta står mitt i striden, inte skyr konflikter och nästan alltid befinn sig i händelsernas centrum. Historien om ett spännande liv fyllt av kamp för kvinnans rättigheter.

Annan titel av Yvonne Hirdman på Bookbirds:
Vad bör göras? - Jämställdhet och politik under femtio år 

Kerstin Sandberg, Ett par från Stjärnfallsvägen (Albert Bonniers förlag)
Ett par från Stjärnfallsvägen är en snillrikt berättad roman som med lätt hand tar upp allvarliga ämnen. Den handlar om en kvinna som två gånger ramlat ner från samma berg, och om en övermodig berättare som i ett anfall av hybris väljer de allra största ämnen som någonsin funnits: att framställa gudar och samtidigt skildra de små och stora händelser som skapar vår tillvaro. Likt ett grekiskt skådespel med kören i form av nakna kvinnor i bastun efter Ingalills gymnastik.

Mats Söderlund, Göra män (Ordfront förlag)
Göra män är en bok om kriget mot pojkarna. Om att göra pojkar till traditionella män. Men det är också en bok om män som kämpar emot detta. Som tycker pojkar har lika stor rätt till kärlek, närhet, relationer och känslor. Män som vet att det finns en djupare tillfredsställelse att erövra bortom löftet om makt, sex och pengar. Män som prövat på och erfarit vad det kan vara att älska, vara närvarande, lyssna, förändras och möta både sig själv och sina medmänniskor.

Mer vårsläppslängt:
Januari

Läsåret 2015

Untitled
Jag är inte den som vanligtvis brukar sätta upp mål för min läsning under ett år, eftersom det finns så mycket jag inte vet att jag vill läsa (se Wikipedias artikel om serendipitet för mer info). På något sätt känns livsmål lite mer möjliga att uppnå. Ett av mina livsmål är till exempel att läsa Shakespeares alla dramer. Men i år tänkte jag försöka ändå, för att jag kan och för att jag tror att det blir kul! Därför har jag skrivit ner några punkter som jag hoppas att jag ska ha uppnått vid årets slut.

Under 2015 ska jag
  • Läsa en meter böcker
För några år sedan, på en blogg, läste jag om någon som skulle göra detta. Eftersom jag inte har några tidigare referenser för hur tjock en genomsnittlig bok jag läser, känns en meter rimligt. Detta kanske leder till att jag inte väljer en tunn bok före en tjock bok på grund av dess storlek, trots att jag har velat läsa den senare boken ganska länge (t ex American Gods av Neil Gaiman).

  • Läsa färdigt minst en serie på minst tre delar
Det finns Så. Många. Serier som jag har haft i bakhuvudet Så. Länge. Några är så gamla att jag aldrig stöter på dem på biblioteket längre, trots att jag brukar försöka ta nya rundor på biblioteket. Bland annat The Mortal Instruments av Cassandra Clare, Divergent av Veronica Roth, Utvandrarsviten av Vilhelm Moberg, Den mörka materian av Philip Pullman, Milleniumtrilogin av Stieg Larsson, serien om Maj av Kristina Sandberg osv. Jag vet inte hur jag ska välja, men jag saknar att läsa en serie från början till slut. Senast jag gjorde det, sträckläste jag sista bokens sista tvåhundra sidor, dels för att den var spännande och dels för att den skulle tillbaka till biblioteket nästa dag, eftersom det var femtioelva reservanter efter mig som också ville läsa Nyckeln av Bergmark Elfgren & Strandberg.

  • Läsa tidigare olästa författare
Jag har skrivit i min lilla bok att minst hälften av alla författare jag läser under året ska vara författare som jag tidigare inte har läst något av.

  • Läsa minst 12 böcker på ett annat språk än svenska
  • Läsa minst 12 böcker utgivna 2015

Sedan vill jag läsa mer facklitteratur, dikter och draman och böcker från genrer jag inte brukar läsa, men jag hoppas att det kommer automatiskt. Hehe. Lycka till, framtidsjag! :-)

Tryck på bilden för att komma till bildens källa och fotografens flickr-konto.