Sidor

Läst & lyssnat i januari

Under januari läste jag väldigt lite böcker, utöver kurslitteratur. Januari inleddes med en extrem lästorka, mestadels på grund av en två veckors utlandsresa till andra sidan jordklotet där det helt enkelt inte fanns tid för läsning. När jag sedan kom hem från resan hade den nya kursen redan börjat och jag var tvungen att läsa ikapp. Däremellan hann jag dock läsa två, om än väldigt korta, böcker innan månaden tog slut.

Untitled

★ Att läsa och skriva,V. S. Naipaul (2000, sv. 2003), Wahlström & Widstrand  
Två essäer om läsning och skrivande och författarens förhållande till Indien vs. västerlandet. Om hur han under uppväxten läste böcker från kolonisatörernas hemland och inte kunde föreställa sig världen som beskrevs i dem, eftersom den var så främmande för honom som växte upp på landsbygden, vilket har fått mig att tänka på hur viktigt det är med att ha föreställningsramar som överensstämmer något så när med texten. Under skoltiden fick Naipaul ett stipendium som tog honom ända till Oxford och en treårigutbildning i engelska, med en hemlig avsikt att bli författare. Att skriva skönlitterärt var dock lättare sagt än gjort, vilket han upptäckte, men först senare. 2001 fick Naipaul nobelpriset i litteratur. Från min läsning av Att läsa och skriva, tar jag med mig tanken om hur viktigt det är för litteratur att förändras:

Litteraturen är som all levande konst i ständig rörelse. Det är en del av dess livskraft att den förhärskande formen alltid förändras. Ingen litterär form - varken Shakespeareverket, den episka dikten, restaurationstidens komedier, essän eller den historiska dokumentären kan särskilt länge gå vidare i gamla fotspår och hålla kvar inspirationen på samma nivå. Om alla kreativa talanger ofrånkomligen bränner ut sig, kommer varje litterär form förr eller senare att hamna vid vägs ände.

Liten handbok i konsten att bli lesbisk, Mian Lodalen & Matilda Tudor (2014), Leopard förlag  
Det här är en bok som förespråkar det homosexuella förhållandet framför det heterosexuella. Lodalen och Tudor ger argument till varför det är bättre att vara lesbisk än hetero, bland annat för att man slipper oroa sig för oplanerad graviditet och för att mannen mer ofta än sällan äter mer än kvinnan (vilket bidrar till att det aldrig kan bli jämställt i förhållandet) och dessa argument baseras sedan på statistik. Sedan får läsaren tips på hur hon steg för steg blir homosexuell. Det är rätt tydligt att boken är skriven utifrån ett humoristiskt perspektiv, delvis på grund av utformningen med färgglada sidor och annorlunda text- och bildkompositioner, men också på grund av det lätta förhållningssättet.

I en recension av Erika på Goodreads, uppmärksammas problemet med att Lodalen och Tudor inte belyser andra existerande sexualiteter, som a-, pan- och bisexualitet, vilket, enligt Erika, osynliggör och skadliggör de som identifierar sig som annat än homo- eller heterosexuell. Även Caroline på Romeo and Juliet riktar kritik mot boken, men då på dess ensidiga bild av båda sexualiteterna. Det finns såklart en annan sida av boken, och det är att Lodalen och Tudor presenterar olika typer av homosexuella kvinnor, samt att de hyllar den kvinnliga kroppen. Liten handbok i konsten att bli lesbisk, hamnade slutligen på Ninni från Bokstadens topplista över lästa böcker 2014, men för mig kommer den nog att stanna här och bara vara ett trevligt mellanspel.

Kurslitteratur
Klämmiga pojkar, Ebbe Lieberath (1938), B. Wahlströms
Mio, min Mio, Astrid Lindgren (1978), Rabén & Sjögren
Snäll, Gro Dahle & Svein Nyhus (2002, sv. 2008), Daidalos
Den arge, Gro Dahle & Svein Nyhus (2008, sv. 2009), Daidalos

Totalt: 11 cm


I början av januari laddade jag ner en app, som gjorde att jag kunde ladda ner och prenumerera på olika podcasts. Det har lett till att jag har börjat lyssna medan jag är ute och går, vilket är himla smidigt och fått mig att undra varför jag inte har gjort det tidigare. Här kommer i varje fall två tips från januaris lyssning:

1. Jesper Rönndahls sommarprat från 2014
Om hur det är att växa upp som besserwisser och om hur det är att vara ansiktsblind. Roligt och bäst.

2. Shakespeare som filosof
Man måste inte vara shakespearefantast för att uppskatta det här avsnittet av Filosofiska rummet, tror jag. Det räcker med att tycka om att lyssna på andra diskutera litteratur i en något djupare mening. Själv tycker jag att programmet är alltför kort och vill gärna höra mer om hur Shakespeare har format den moderna människan, om hur Shakespeare ständigt är aktuell och så vill jag höra mer av när Stina Ekblad läser högt, för det är så vackert.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar