Maj
Egen död, Peter Nadas (Skönlitteratur)
Ett berättarjag upplever en hjärtattack och läsaren får ta del av hur det känns inuti samt berättarjagets tankar parallellt om hur det är att dö, för det tror jaget att det gör. Efter denna upplevelse har jaget en helt annan syn på livet samt dess oundvikliga utgång. Betagande.
Colombines kyss, Andrea Lisboa (Skönlitteratur)
När baksidetexten drar paralleller till både Eternal sunshine of the spotless mind och In the mood for love, samt talar om att den handlar om en författare som går ut i havet och försvinner, under ett arbete med att skriva en roman baserad på en poets dikter och att dennes pojkvän ska försöka ta reda på varför hans flickvän försvann, genom att läsa dikterna och manuskriptet, är det nästan givet att den får följa med hem. Colombines kyss, levde dock inte upp till mina förväntningar som jag skapade nästan direkt på plats, sökandet gick för långsamt och kändes monotont. Jag läste ut den, trots det. Det måste ha varit något som drog i mig ändå, som hoppades och väntade, kanske rentutav visste, att slutet skulle vara något speciellt.
The fault in our stars, John Green (Skönlitteratur)
Den här historien har fått mig att gråta tills jag inte kan andas längre, varje gång jag har läst den, men inte den här gången. Jag fick panik naturligtvis och smsade två vänner som jag visste skulle förstå min förtvivlan. Som svar fick jag av en av dem: "Åh nej, du har blivit avtrubbad!". Hur en bok påverkar/berör en, beror mycket på omständigheter och att läsa TFiOS just då, var kanske inte det smartaste. Kanske är jag klar med den, men jag vågar inte säga för mycket, eftersom jag inte har sett filmen ännu. Jag ska göra det, #förrellersenare*. Vad TFiOS handlar om, kanske redan tillhör "allmän kunskap" och ramberättelsen kanske låter enkel (en cancersjuk flicka, Hazel Grace, träffar en arrogant (eller självsäker) pojke på ett gruppmöte för cancersjuka och de som har överlevt cancer, de blir kära och reser till Amsterdam för att möta Hazels favoritförfattare, men allt blir inte som förväntat), men John Green skriver komiskt, insiktsfullt och vackert på samma gång. Jag har tappat räkningen för hur många gånger jag har läst den från pärm till pärm, men varje gång är det som att jag hittar ännu en ny tråd i berättelsen, som till exempel det ständigt återkommande vattnet: att Hazel Graces lungor känns som att de är fyllda med vatten ibland, Augustus Waters, Amsterdam (som också kallas för "Venedig i norr") och så vidare. Jag skrev ett sjukt känslosamt inlägg (tror jag) i februari, 2012, i början av mina läsningar av den här boken. Jag vet inte hur mycket substans det faktiskt finns i inlägget, jag har inte riktigt vågat läsa om det, ens två år senare, av rädsla för att det ska vara ogenomtänkt och miserabelt. Här är inlägget.
Juni
Expeditionen - Min kärlekshistoria, Bea Uusma
Harens år, Arto Paasilina (skönlitteratur)
I Harens år återberättas historien om en man vid namn Vatanen, vars liv tar en ny vändning efter att denne av misstag kört på en hare under ett tidningsjobb. Vatanen lämnar sin fru (i hemlighet), sitt jobb och säljer sin båt. Det blir början på en, inte helt okomplicerad, odyssé genom Finland, där han tar små ströjobb och lär känna fantastiska personer som platsar precis i den bild jag har fått av Finland genom filmer som Mannen utan minne och Lapland Odyssey. Med sig på resan har han haren, som han tar hand om.
*Ett inte lyckat försök från Fox Sverige att skapa en svensk hashtag för filmen som fick den svenska titeln när den släpptes i Sverige, Förr eller senare exploderar jag. Jag skriver misslyckat, eftersom det dels i somras började ett program på Tv4 med namnet Förr eller senare och dels för att den internationella hashtaggen är en annan, #littleinfinites.
Ps
Jag har skapat en anslagstavla på pinterest, där jag kommer att lägga till de böcker jag har läst under året. Den är något ouppdaterad än så länge men ändå. Här är den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar