Det första vi får reda på är att Anna Viktorialia (A-V) alldeles strax ska dö i svininfluensan och läsaren får följa hennes liv därifrån, fram tills det ögonblicket hon tar sitt sista andetag. A-V har Karl-Oskardrömmar om att få lära känna människor på andra sidan Atlanten. Just nu lever hon ett stockholmsliv som många hade avundats, där hon har ett jobb, destruktivt går på fester, bor i en fantastisk lägenhet hon ärvt och umgås med sin (bästa? enda?) vän Sofia som inte alltid går att få tag på, på grund av diverse anledningar, bland annat för att hon försöker fly sin verklighet av ett sjukt kroppsideal med artificiella hjälpmedel. Men det här utåt sett, fantastiska liv, har alltid sin baksida. A-V har två: Britta, som endast ringer för att be om pengar för mer droger och sprit och som hela tiden säger att hon ska bättra sig, men håller inte vad hon lovar, och har varit så under hela A-Vs uppväxt. Och så har vi killen med stort K som lovade henne rosor och gröna skogar, men som inte längre finns i hennes liv.
A-V är en modern människa, med både Facebook och Twitter. Hon letar alltid efter strukturen och längtar efter Diorförhållanden, "sådana utan rispor och sprickor", döper männen i hennes telefonbok till bland annat HeltOkejMenTråkig och drömmer om plastikkliniker och ett perfekt liv. Snart finns hon inte mer.
Vi blir ledda av en allvetande berättare som använder förträffliga metaforer, men ingenstans känns det tryggt. En känsla av ovisshet, spänningen ligger i att man inte vet vad som kommer att hända härnäst. Kommer A-V att förlåta sin mamma? Kommer hon att ta första bästa flyg till det stora landet i väst? Kommer A-V att hitta kärleken? Däremellan får vi en inblick i A-Vs tankar, direkt från hennes anteckningsbok. Det är samhällskritiskt och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för att det är så nära sanningen man kan komma. Hon skriver om att snart kommer ordet DU att försvinna från våra vokabulär, för att man allt mindre bryr sig om envar och mer om sig själv, att vi läser Aftonbladet för att vår koncentrationsförmåga inte kan bättre och att vi inte längre är människor, utan konsumenter. Det är versaler och utropstecken, ibland glimtar det till från en barndom.
Parallellt med dessa avsnitt löper en historia om Louella, som lever bland tumbleweedsen A-V drömmer om. Till skillnad från det liv A-V drömmer om, vill Louella därifrån, till europeiska paradisstäder. Hon drömmer om att poliser ska komma till hennes dörr och säga "We're sorry for your loss", att hennes Cowboy inte längre skulle finnas i livet. Så länge skrubbar hon golvet och tar till flaskan, samtidigt som hon klappar sin lilla mage och ber livet som växer där inuti att sluta sparkas. Här är berättarrösten något mer kontrollerad, inte lika utsvävad och explosiv som i de övriga avsnitten.
Även om jag tycker mindre om Louellas historia, tycker jag att den ger de övriga delarna en stark kontrast att ställas bredvid, vilket är väldigt bra. Louella är motsatsen till A-V och ändå är de så lika på sina vis. Båda längtar efter någonting annat, för att ingen av dem lever i solskenssagor. Skillnaden är att A-V har en mormor att omfamna när allt blir svårt, medan Louella inte har någon, bortsett sig själv.
Thrillerliv är Jessica Johanssons debutroman som kom tidigare i år. Jessica Johansson är även ägare till bokbloggen Ord och inga visor.
Allt jag kan säga är: <3
SvaraRadera