Nominerad till Augustpriset i kategorin "Årets svenska barn- och ungdomsbok". Väldigt fint om utanförskap och ensamhet, bra blandning av text och bild.
Gråbergsång (Linus Gårdfeldt)
Diktsamling som handlar om att försöka passa in, bli någon annan och till slut se sig själv i spegeln.
Matens pris - boken som matindustrin inte vill att du ska läsa (Malin Olofsson & Daniel Öhman)
Viktig och lärorik om hur det är möjligt att det finns billig mat året runt i våra mataffärer. Författarna har själva rest runt till olika fabriker och odlare för att ta reda på hur det står till. Det här är resultatet.
Snöleopard (Tua Forsström)
Diktsamling.
Vi är inte sådana som i slutet får varandra (Katarina Sandberg)
Om kärlek som först inte finns, men sedan exploderar som ett fyrvekeri och slutligen brådstörtar, som körde man över en klippkant. Full av svärta och ärlighet.
Monsieur Ibrahim och koranens blommor (Eric-Emmanuel Schmitt)
Kort berättelse om hur man på livets botten kan hitta sin bästa vän och åka ut på en resa tillsammans. 2003 kom en filmatisering ut, vilken jag även sett! Filmen bör dock skiljas från boken och vice versa, annars blir man besviken.
Evigheten, syster (Tarmo Rissanen)
Placerad i ett framtidsland där glamouren är allt även om den äter en hel, där Henriks mamma ständigt pratar om att ta dem därifrån och där en viss vargpojke får hela hjärtat. Däremellan flimrar minnen av manshänder, en syster som dog. Språket andas lite samma luft som Viktor Johanssons poesi, som är bland mina favoriter någonsin.
Min ö, mitt opium (Lisa Rydberg)
En så kallad "grafisk novelett", stor som en broschyr, ungefär, och består av kollage. Den handlar om Anaïs Nin och ögonblicket innan hon slog igenom i USA.
Cirkelns kvadratur
En antologi med några av Rysslands mest lovande unga författare, som alla har vunnit Debutpriset som instiftades år 2000. Författaren, även ordförande till Debutpriset, Olga Slavnikova, skriver om priset att de som söker till Debutpriset inte får vara äldre än tjugofem år. Varje år får prisnämnden mellan 30 000 och 50 000 ansökningar, vilka, sedan fem år tillbaka, bedöms av tidigare prisvinnare tillsammans med ett expertråd av kritiker, litteraturjournalister och författare.
Ryssland är ett intressant land, inte bara för att dess mångkultur är för mig främmande, men också för att det är så pass stort att det är dumt att dra alla ryssar över en kam. Att läsa ny rysk litteratur hjälper en att förstå hur läget ser ut idag och framförallt förstå hur unga känner inför samhället, det som har fötts ur fallet av Sovjetunionen. Slavnikova skriver även att dessa unga inte har något minne av sovjettiden, eftersom de antingen föddes efter dess upplösning eller var mycket små när det skedde. Det kan inte vara lätt att försöka skapa något nydanande i ett samhälle som så hårt kontrollerades av strikta ledare, och som lämnade spår som fortfarande är tydliga.
I mina anteckningar har jag skrivit orden "kulturkrockar, fördomar [om olika grupper i det egna landet] och efterkrigstid", vilka beskriver innehållet i antologin ganska väl. Att antologin endast skulle beskriva nuläget för de unga i det nuvarande Ryssland är fel att säga. Författarnas alster är av stor variation och det går att läsa om allt ifrån fattigdomen i Altajbergen till dagboksanteckningar av en sjuttonårig tjej som fått en mystisk sjukdom. Min favorit handlar dock om en teater, "Berättelsen om den gamla Teatern, enligt en okänd författares anteckningar". Den är indelad så att varje del handlar om en specifik person som har en koppling till teatern. Andra noveller, som de om hur tiden plötsligt förflyttas bakåt tillbaka till en tid som redan hänt, hade jag svårt för. Men vad en föredrar och tycker om, är som tur är subjektivt. Det bästa med en antologi är att man inte behöver läsa alla, om man inte nödvändigtvis vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar