Jag önskar att jag, när jag äntligen skulle unna mig själv att läsa någonting på svenska igen, kunde ha valt något bättre. Jag kände igen titeln på Mara Lees Ladies, fick för mig att jag sett något om den i tidningen, och tog med mig den hem från biblioteket. Så besviken jag blev när jag upptäckte att texten "Roman" på försättsbladet var helt nödvändig för att man ska inse att det inte bara är en hög skräp man håller i handen.
Det som främst gör mig upprörd är språket och stilen. Ta vardaglig, slarvig svenska (ungefär sådan som jag föreställer mig förekommer i Harlequinböcker) och släng in några ord som postcoital och latent, uppenbarligen där för att författarinnan vill visa upp sin vokabulär. Bakom den skitiga fasaden (språket alltså) finns en ganska urvattnad och ooriginell intrig som involverar ett antal tjejer som utnyttjats av en viss Iris C, fotograf. Nu är en av dem, Lea, hämndlysten och hon snickrar ihop en "mästerlig" plan för att ställa Iris mot väggen.
Nåja, en eloge ska väl Lee ha för att över huvud taget ha kunnat snickra ihop en hel roman, närmare 400 sidor, och för att det är möjligt, även om det inte är direkt inspirerande, att läsa hela. Det som väckte uppmärksamhet i press måste ha varit de så kallade damernas sexualiteter; de är ganska långt från heteronormativa och går igång på allt från konst till femton år yngre män. De har dessutom en framträdande roll i romanen.
Men nej, nej, nej. Jag vet inte hur jag ska uttrycka det på ett snyggt sätt, men jag skulle inte rekommendera er att läsa den här boken.
Aprils frusna blommor
Aprils frusna blommor (jättefintitel) av Ismaïl Kadaré är och förblir ett mysterium för mig. Den börjar helt okej med att det har blivit en folksamling runt en sovande orm (helt normalt, eller hur?) , men sedan fallerar mitt intagande av både handling och alla former att se den röda tråden.
Det handlar säkert inte om att boken var tråkig, utan mer om min otroligt okoncentrerande period och det faktum att boken allt längre fram blandar ihop feberdrömmar och verklighet. I början var det klart och tydligt vad som var myt och vad som var reellt, men sedan när Mark, som boken handlar om, får feber blir det allt mer otydligt. Lägg därtill på ett Albanien som lösts ur kommunismens klor och inte längre vet åt vilket håll det ska gå och gamla seder som nästan hade glömts bort, men som nu kommer igen i form av en gammal bok, i vilken det står vilken familj som står i skuld till vilken och om det handlar om blod som måste spillas.
Jag har läst om boken på ett par bloggar för att liksom rekapitulera, se vad det är som jag har missat. Och visst lade även jag märke till att det uppstod konflikter, speciellt när det gamla mötte det nya, men det berodde förmodligen mest på att läsaren innan mig hade strukit under ett par ställen i boken där sådana strider uppstod. Det gjorde inte att jag tyckte att boken var mer än.. nja? Okej.
Det handlar säkert inte om att boken var tråkig, utan mer om min otroligt okoncentrerande period och det faktum att boken allt längre fram blandar ihop feberdrömmar och verklighet. I början var det klart och tydligt vad som var myt och vad som var reellt, men sedan när Mark, som boken handlar om, får feber blir det allt mer otydligt. Lägg därtill på ett Albanien som lösts ur kommunismens klor och inte längre vet åt vilket håll det ska gå och gamla seder som nästan hade glömts bort, men som nu kommer igen i form av en gammal bok, i vilken det står vilken familj som står i skuld till vilken och om det handlar om blod som måste spillas.
Jag har läst om boken på ett par bloggar för att liksom rekapitulera, se vad det är som jag har missat. Och visst lade även jag märke till att det uppstod konflikter, speciellt när det gamla mötte det nya, men det berodde förmodligen mest på att läsaren innan mig hade strukit under ett par ställen i boken där sådana strider uppstod. Det gjorde inte att jag tyckte att boken var mer än.. nja? Okej.
* Sagan om den lilla tomten
Hej, igår fann jag en röd liten bok som jag måste ha gjort 1998/1999.
Det här är Sagan om den lilla tomten
Det faktum att det egentligen var ett brev och inte en saga verkar inte har bekommit mig.
Men fint att ha i en minneskapsel är det i alla fall.
Det här är Sagan om den lilla tomten
Det faktum att det egentligen var ett brev och inte en saga verkar inte har bekommit mig.
Men fint att ha i en minneskapsel är det i alla fall.
Statusuppdatering
Vad gör blåmesen för att överleva vintern?
Ja, jag vet inte direkt. Men jag tänkte i alla fall upplysa eventuella oroliga läsare om att jag fortfarande är vid liv och att boven i dramat (blåmesen bloggar för lite-dramat alltså) heter Madame Bovary och är en roman från 1800-talet... på franska. Den andra boven heter italienska. Fantastiskt roligt det där med språk...
Ja, jag vet inte direkt. Men jag tänkte i alla fall upplysa eventuella oroliga läsare om att jag fortfarande är vid liv och att boven i dramat (blåmesen bloggar för lite-dramat alltså) heter Madame Bovary och är en roman från 1800-talet... på franska. Den andra boven heter italienska. Fantastiskt roligt det där med språk...
Vad en stjärtmes gör för att överleva en iskall vinter:
1. Läser böcker, såklart
bra böcker hittar ni förstås här
2. Spenderar alldeles för mycket tid på bibliotek
3. Umgås med världens bästa blåmes och andra fina fåglar
(och är väldigt hemlighetsfulla)
4. Viker pappersfåglar
(om man gör tusen får man önska sig något)
5. Skriver brev
6. Framkallar bilder från det senaste halvåret
7. Åker buss runt hela staden
*
Eterneller
eternell s. -en -er evighetsblomma
Jag förstår knappt någonting, utan använder baksidetexten som ledsagare, likt en sjöman läser stjärnorna för att hitta hem. Men Viktor Johanssons språk, måste jag säga, är förbannat vackert.
En dag fanns inga lärare, en dag var uppslagsverken i bitar och ingenting hängde ihop i långa kedjor. Inte naturen och inte historien. Vi har varit tvungna att fylla i luckorna med egna länkar. Vi leker att du är glappet mellan istiden och glödlampan, Mira, jag stoppar in dig i kartböcker och biblar. Jag stoppar in dig i alla berättelser. Vardu ljus.
Eterneller är en poetiskt postapokalyptisk berättelse i rymden och handlar lite om fyra flickor som på något sätt fastnat i tiden och hamnat fel, men den handlar också om att släppa taget om någonting som inte längre finns kvar och söka efter någonting som innehåller liv.
Jag förstår knappt någonting, utan använder baksidetexten som ledsagare, likt en sjöman läser stjärnorna för att hitta hem. Men Viktor Johanssons språk, måste jag säga, är förbannat vackert.
En dag fanns inga lärare, en dag var uppslagsverken i bitar och ingenting hängde ihop i långa kedjor. Inte naturen och inte historien. Vi har varit tvungna att fylla i luckorna med egna länkar. Vi leker att du är glappet mellan istiden och glödlampan, Mira, jag stoppar in dig i kartböcker och biblar. Jag stoppar in dig i alla berättelser. Vardu ljus.
Eterneller är en poetiskt postapokalyptisk berättelse i rymden och handlar lite om fyra flickor som på något sätt fastnat i tiden och hamnat fel, men den handlar också om att släppa taget om någonting som inte längre finns kvar och söka efter någonting som innehåller liv.
The undrowned child
Hör upp! Venedig är i fara!
Brunnarna har förvandlats till gejsrar som spottar ut varmt vatten, hajar lurar i vassen och böldpest drabbar barnen! Och inte nog med det: det verkar som om det är en historia som bokstavligen kommer tillbaka.
Året är 1899, det är sommar och Teodoras adoptivföräldrar har bjudits in till ett konvent för vetenskapsmän för att hitta en lösning att rädda Venedig. Efter mycket om och men får Teodora följa med till Venedig, eller kan det möjligen vara ödet? Tillsammans med den odrägligt populära Maria och hennes föräldrar, också vetenskapsmän, går hennes dröm i uppfyllelse.
Teodora är elva år, vegetarian och en bokmal (hon har till och med lärt sig att läsa upp och ner) och kan olika språk. Dessutom har hon fotografiskt minne. Hon äger också några magiska gåvor, till exempel kan hon känna vad andra känner bara genom att lägga handen över deras hjärtan.
När Teodora kommer till Venedig går hon således naturligtvis in i en bokhandel. Och vilken bokhandel dessutom;
This was no ordinary bookshop. For a start, it was lit only by whispering gas-lamps and yellow candle-stumps. A large brass mortar-and-pestle stood on the dusty counter instead of a till. There were no piles of famous poets or detective stories or fat novels for ladies. In fact, there was just one battered copy each of all manner of interesting books just like Mermaids I Have Known by Professor Marìn. And The Best Ways With Wayward Ghosts, by ‘One Who Consorts with Them’.
I bokhandeln får Teodora en bok i huvudet och svimmar, vilket resulterar i att hon får boken som gåva. Det är en bok utan titel, men på framsidan finns en mycket söt flicka som blinkar åt henne.
Senare får både Teodora och vi veta att under Venedigs sjukliga tillstånd lurar någonting mycket, mycket värre än så och då måste man veta vem som står på vems sida.
Den här resan har varit mycket underhållande, även om spänningen började först när Teo och Renzo (en pojke från Venedig) får det mycket viktiga uppdraget, mycket tack vare Michelle Lovrics speciella sätt att avsluta varje kapitel på, så att man som läsare bara vill läsa mer.
Brunnarna har förvandlats till gejsrar som spottar ut varmt vatten, hajar lurar i vassen och böldpest drabbar barnen! Och inte nog med det: det verkar som om det är en historia som bokstavligen kommer tillbaka.
Året är 1899, det är sommar och Teodoras adoptivföräldrar har bjudits in till ett konvent för vetenskapsmän för att hitta en lösning att rädda Venedig. Efter mycket om och men får Teodora följa med till Venedig, eller kan det möjligen vara ödet? Tillsammans med den odrägligt populära Maria och hennes föräldrar, också vetenskapsmän, går hennes dröm i uppfyllelse.
Teodora är elva år, vegetarian och en bokmal (hon har till och med lärt sig att läsa upp och ner) och kan olika språk. Dessutom har hon fotografiskt minne. Hon äger också några magiska gåvor, till exempel kan hon känna vad andra känner bara genom att lägga handen över deras hjärtan.
När Teodora kommer till Venedig går hon således naturligtvis in i en bokhandel. Och vilken bokhandel dessutom;
This was no ordinary bookshop. For a start, it was lit only by whispering gas-lamps and yellow candle-stumps. A large brass mortar-and-pestle stood on the dusty counter instead of a till. There were no piles of famous poets or detective stories or fat novels for ladies. In fact, there was just one battered copy each of all manner of interesting books just like Mermaids I Have Known by Professor Marìn. And The Best Ways With Wayward Ghosts, by ‘One Who Consorts with Them’.
I bokhandeln får Teodora en bok i huvudet och svimmar, vilket resulterar i att hon får boken som gåva. Det är en bok utan titel, men på framsidan finns en mycket söt flicka som blinkar åt henne.
Senare får både Teodora och vi veta att under Venedigs sjukliga tillstånd lurar någonting mycket, mycket värre än så och då måste man veta vem som står på vems sida.
Den här resan har varit mycket underhållande, även om spänningen började först när Teo och Renzo (en pojke från Venedig) får det mycket viktiga uppdraget, mycket tack vare Michelle Lovrics speciella sätt att avsluta varje kapitel på, så att man som läsare bara vill läsa mer.
Chirp #3
5.3 Water Birds
coot sothöna
cormorant skarv
diver lom
duck and, anka
eider duck ejder
goose, pl geese gås, gäss
grebe dopping
herring gull trut
mallard gräsand
osprey fiskgjuse
fish hawk AmE fiskgjuse
puffin lunnefågel
sea eagle havsörn
seagull fiskmås
swan svan
tern tärna
(Ur Bättre engelska av Carl-Axel Axelsson, Per Jonason, Michael Knight och Kerstin Sundin)
coot sothöna
cormorant skarv
diver lom
duck and, anka
eider duck ejder
goose, pl geese gås, gäss
grebe dopping
herring gull trut
mallard gräsand
osprey fiskgjuse
fish hawk AmE fiskgjuse
puffin lunnefågel
sea eagle havsörn
seagull fiskmås
swan svan
tern tärna
(Ur Bättre engelska av Carl-Axel Axelsson, Per Jonason, Michael Knight och Kerstin Sundin)
Stjärtmes sammanfattar januari
Min lista över månadens sedda filmer är pinsamt lång om man jämför den med min lista över lästa böcker för den här månaden. (Och ja, jag försökte läsa en bok på tyska eftersom jag trodde att mina kunskaper efter flera års studier fortfarande höll i sig trots att det har gått mer än ett halvår sen jag läste tyska).
Nevertheless, det här är min boklista för januari.
Påbörjad, outläst
Die Wüste Lop Nor (Raoul Schrott)
Utlästa
Sonat till Miriam (Linda Olsson)
Tyngd (Jeanette Winterson)
Tre sekunder himmel (Sigitas Parulskis)
Bensin (Karin Ström)
Prozac, min generations tröst (Elizabeth Wurtzel)
Nedstörtad ängel (Per Olov Enquist)
Köpta
Aniara (Harry Martinsson)
Greven av Monte Cristo I (Alexandre Dumas d.ä)
Italienskt! Hemma hos Johanna (Johanna Westman)