Hör upp! Venedig är i fara!
Brunnarna har förvandlats till gejsrar som spottar ut varmt vatten, hajar lurar i vassen och böldpest drabbar barnen! Och inte nog med det: det verkar som om det är en historia som bokstavligen kommer tillbaka.
Året är 1899, det är sommar och Teodoras adoptivföräldrar har bjudits in till ett konvent för vetenskapsmän för att hitta en lösning att rädda Venedig. Efter mycket om och men får Teodora följa med till Venedig, eller kan det möjligen vara ödet? Tillsammans med den odrägligt populära Maria och hennes föräldrar, också vetenskapsmän, går hennes dröm i uppfyllelse.
Teodora är elva år, vegetarian och en bokmal (hon har till och med lärt sig att läsa upp och ner) och kan olika språk. Dessutom har hon fotografiskt minne. Hon äger också några magiska gåvor, till exempel kan hon känna vad andra känner bara genom att lägga handen över deras hjärtan.
När Teodora kommer till Venedig går hon således naturligtvis in i en bokhandel. Och vilken bokhandel dessutom;
This was no ordinary bookshop. For a start, it was lit only by whispering gas-lamps and yellow candle-stumps. A large brass mortar-and-pestle stood on the dusty counter instead of a till. There were no piles of famous poets or detective stories or fat novels for ladies. In fact, there was just one battered copy each of all manner of interesting books just like Mermaids I Have Known by Professor Marìn. And The Best Ways With Wayward Ghosts, by ‘One Who Consorts with Them’.
I bokhandeln får Teodora en bok i huvudet och svimmar, vilket resulterar i att hon får boken som gåva. Det är en bok utan titel, men på framsidan finns en mycket söt flicka som blinkar åt henne.
Senare får både Teodora och vi veta att under Venedigs sjukliga tillstånd lurar någonting mycket, mycket värre än så och då måste man veta vem som står på vems sida.
Den här resan har varit mycket underhållande, även om spänningen började först när Teo och Renzo (en pojke från Venedig) får det mycket viktiga uppdraget, mycket tack vare Michelle Lovrics speciella sätt att avsluta varje kapitel på, så att man som läsare bara vill läsa mer.
Brunnarna har förvandlats till gejsrar som spottar ut varmt vatten, hajar lurar i vassen och böldpest drabbar barnen! Och inte nog med det: det verkar som om det är en historia som bokstavligen kommer tillbaka.
Året är 1899, det är sommar och Teodoras adoptivföräldrar har bjudits in till ett konvent för vetenskapsmän för att hitta en lösning att rädda Venedig. Efter mycket om och men får Teodora följa med till Venedig, eller kan det möjligen vara ödet? Tillsammans med den odrägligt populära Maria och hennes föräldrar, också vetenskapsmän, går hennes dröm i uppfyllelse.
Teodora är elva år, vegetarian och en bokmal (hon har till och med lärt sig att läsa upp och ner) och kan olika språk. Dessutom har hon fotografiskt minne. Hon äger också några magiska gåvor, till exempel kan hon känna vad andra känner bara genom att lägga handen över deras hjärtan.
När Teodora kommer till Venedig går hon således naturligtvis in i en bokhandel. Och vilken bokhandel dessutom;
This was no ordinary bookshop. For a start, it was lit only by whispering gas-lamps and yellow candle-stumps. A large brass mortar-and-pestle stood on the dusty counter instead of a till. There were no piles of famous poets or detective stories or fat novels for ladies. In fact, there was just one battered copy each of all manner of interesting books just like Mermaids I Have Known by Professor Marìn. And The Best Ways With Wayward Ghosts, by ‘One Who Consorts with Them’.
I bokhandeln får Teodora en bok i huvudet och svimmar, vilket resulterar i att hon får boken som gåva. Det är en bok utan titel, men på framsidan finns en mycket söt flicka som blinkar åt henne.
Senare får både Teodora och vi veta att under Venedigs sjukliga tillstånd lurar någonting mycket, mycket värre än så och då måste man veta vem som står på vems sida.
Den här resan har varit mycket underhållande, även om spänningen började först när Teo och Renzo (en pojke från Venedig) får det mycket viktiga uppdraget, mycket tack vare Michelle Lovrics speciella sätt att avsluta varje kapitel på, så att man som läsare bara vill läsa mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar