Som ni säkert vet är mina franskkunskaper antagligen för otillräckliga för att jag ska kunna ta ställning till verk jag läst på detta språk, men i det här fallet kan jag helt enkelt inte låta bli. Detta, mina kära fågelvänner, är härligt. Och för den som föredrar att fatta vad han/hon läser finns boken översatt till svenska, med titeln Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans.
Anna Gavalda serverar oss 12 noveller som behandlar varierande ämnen; kärleken löper som en röd tråd genom nästan alla. Det är svårt för mig att avgöra vad det är som gör dem så bra, men efter att man läst färdigt epilogen (en berättelse om hur en A.G. skickar in manus för boken till ett förlag som jag gärna skulle vilja tro är ett scenario som hon tänkte ihop när hon faktiskt var i den sitsen ("Tänk om det hade varit såhär i stället, jag undrar hur folk reagerat..."), helt fantastisk) och lagt boken ifrån sig, stannar de kvar hos en.
Trots att det är någon vecka sedan jag läste ut boken minns jag fortfarande mannen som orsakade en stor olycka på motorvägen, kvinnan som fick missfall, tjejen som var för stolt, killen som förstörde sin pappas Jaguar... Jag minns dem nästan allihop. Anna Gavalda har känsla för människor, och känsla för känslor. Hon berättar precis lagom mycket och gestaltar så väl att läsaren kan göra sig en egen blid av var och en av personerna. Hade jag läst den på svenska är jag säker på att jag varit nöjd även med språket, som det nu är kan jag knappast uttala mig om det.
Jag har bara en sak att säga: toppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar