Sonja Kovalevsky

Mmm... Gammal dammig biografi från Bibliotekets stängda magasin. Närmare bestämt utgiven 1981, inte speciellt gammalt kan tyckas, men dammlukten talar sitt särskilda språk.

Sonja Kovalevsky, född i Ryssland på tidigt 1800-tal, var ännu ett lysande exempel på att begåvning inte är allt. Som barn kände sig Sonja ofta ensam och som det minst älskade syskonet, och kärlekstörsten som grundades då låg henne till last resten av livet, även om detta inte är den mest välkända delen av hennes relativt berömda liv.

För att komma bort från föräldrarnas, och framförallt faderns, förtryck, ingick hon kamratäktenskap och flyttade till Tyskland för att ägna sig åt sin passion - matematik. Hon lyckades där bli utnämnd till doktor i matematik trots att kvinnor inte ens ägde tillträde till föreläsningarna. Att hon sedan hamnade i Stockholm var mer av en olycklig slump, det var helt enkelt det enda universitet som ville ge henne anställning.

Bilden av Sonja pendlar mellan det matematiska geniet, den charmanta vänninan och den depressionstyngda, kärlekslösa flickan. Ibland känns ytterligheterna nästan för diametrala, kan hon verkligen ha varit sådan? Och hur kan författarinnan ha vetat hur hon egentligen kände?

Jag tror trots detta att författarinnan Gunnel Weidel Randver gjort ett bra jobb, hon verkar ha haft gott om material i form av brev och Sonjas egna böcker. En komplex skildring av en skicklig matematiker men även av en förtryckt kvinna, en person född i fel tidpunkt. Sonjas öde är bitvis fascinerande. En bra bok för den som vill ha insyn i 1800-talslivet för kvinnor i allmänhet samt begåvade sådana i synnerhet.