Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet

Namnet Marianne Höök sa mig absolut ingenting när de fina recensionerna om den här boken dök upp i tidningen förra året och jag förde in biografin med den långa titeln på min att läsa-lista. Ett antal veckors bibliotekskö senare hade jag den i handen. Och började en resa tillbaka till 1900-talets mitt, för att träffa Marianne, journalisten som var stilig, elegant och begåvad samt tog sitt eget liv.

Kollegan och före detta väninnan Annette Kullenberg blandar (i något som möjligen är ett sorgarbete) utskrivna intervjuer med monologer, texter och eget funderande angående Marianne. Vem var hon egentligen? Det är tydligt att Marianne, som var så framgångsrik, aldrig lät någon annan människa komma henne in på livet; det skär i hjärtat att läsa om hennes självkritik. Ibland irriterar jag mig på talspråket, upprepningen, den avbrutna kronologin och Kullenbergs val av intervjufrågor. Oftast gör jag det inte, utan får mig bara ett tragiskt öde och många frågor till livs.

Antagligen ovärderlig för de som har en relation till skribenten (i antologin Får man vara lite tilltalande i det här samhället? har Annette Kullenberg valt ut texter för den oinvigde) eller privatpersonen Höök. En guldgruva för den som samlar på ord.