Livet på en kylskåpsdörr

(vill först säga att jag inte skriver recensioner vanligtvis eftersom jag inte kan. Jag vet inte varför det börjar kännas sterilt och krystat när det kommer till texter om ämnen som jag inte är intresserad av. Böcker är i det här fallet inte ett sådant ämne, jag tycker om böcker, men recensioner är något av många saker jag inte kan. Vad säger man?) Övning ger färdighet? Okej, here we go:

Mina ögon dansade en fredagseftermiddag över gula sidor föreställandes post-it-lappar och på dem fanns dialoger mellan mor och dotter, femtonåriga Claire och hennes jämt arbetande mamma som plötsligt får bröstcancer. Dialogerna känns stela och korta. Man får inte riktigt veta det som inte nämns utanför sidorna som bara är små meddelanden om inköplistor och att de borde träffas mer, samtidigt som Claires mamma blir sämre för varje dag som går.

Även om boken handlar om någonting allvarligt kan jag inte riktigt sätta mig i varken Claires eller hennes mammas sits. Det sägs inte så mycket, inte ens mellan raderna, så man får gissa sig fram till vad som har hänt sen föregående sidan. Man får inte veta vad de känner direkt utan genom deras handlingar. Claire flyr från hemmet och så gör hennes mamma också. På så sätt flyr de från sjukdomen båda två när de egentligen borde vara tillsammans under den tid som de har kvar, något som de båda kommer på alldeles för sent.

Boken berör mig inte alls då ganska mycket av djupet och detaljerna försvinner och det är synd. Konceptet med dialoger via post-it-lappar är inte heller ny; Feeling sorry for Celia, Jaclyn Moriarty.

Nackdelen med att skriva så här är att allvaret (om man har ett allvarligt ämne) försvinner, det blir lätt till en film som man ser på fast med bortklippta, censurerade, scener

Fördelen: för känsliga blir processen kort och smärtfri.

Jag kommer inte att läsa "Livet på en kylskåpsdörr" av Alice Kuiper en andra gång, men så är det också väldigt sällan som ungdomsböcker tilltalar mig på ett djupare plan. Kanske är det bara jag som är cynisk och som egentligen inte borde skriva om ungdomsböcker som egentligen är bra fast jag inte inser det.