Minnesteatern

Trädgården är en plats där tiden står stilla och festerna eviga. Härskarklassen är precis så brutal och vidrig som man blir av makt. Betjänterna är barn som gått vilse och infångats, tvingade till att tjäna tills den dag de blir för gamla och blir härskarnas jaktbyten. I denna värld finns Tistel och Dora. Tistel är en av betjänterna som har avgett ett löfte att skydda Dora, som är av annan sort men ändå som en syster. Snart har Tistel nått åldern för att utsättas för jakt och en rymningsaktion måste planeras. En dag hittar en av de vidrigaste, Augusta, en klocka och börjar ställa förbjudna frågor. Denna händelse leder till ett sökande efter ursprung och en jakt efter ett namn, mellan tid och rum över något som liknar svenska fjäll och skogar. 

Jag har ingen annan beskrivning på denna läsning än "rasande", för det känns som att det var längesen som jag läste något i en sådan här oerhörd fart och med munnen på vid gavel. Det är med fasa jag läser hur de hungriga härskarna utsätter barnen för fara utan att känna någon skuld och fascination över hur handlingen fortskrider. Det är en saga utan dess like. Jag vet ännu inte om jag kommer hämta mig? 

Världen i romanen saknar ände, både upp och ner och ut och in, och även om några frågor om den besvaras, kan jag inte säga att jag helt förstår den. Inget eller ingen är vad den utger sig att vara, endast kärleken mellan Dora och Tistel verkar vara sann och där vill jag stanna. Minnesteatern har jag inte ens nämnt, men den har en viktig roll i historien som Karin Tidbeck har byggt upp. Eftersom romanen till viss del utspelar sig i en värld som liknar vår, får den mig att börja hoppas att det finns en gnutta sanning i den ändå, för alla historier som glöms bort och försvinner.

Språket är både rått och poetiskt, hårt och skört på samma gång. Om jag skulle ha någon invändning, så är det kanske att världsuppbyggnaden känns för hastigt förklarat och karaktärerna är något endimensionella, men det spär på känslan av saga och kanske är det vad som krävs för denna historia. 

Jag valde den här boken till vår bokcirkel för att jag har varit nyfiken på Tidbeck ett tag och jag är så, så glad att jag gjorde det. Det är alltid svårt att välja böcker till en bokcirkel, jag har begått många tabbar i det hänseendet, och det ska bli spännande att höra vad de andra tyckte. 

Karin Tidbeck är en sällsynt svensk författare som är mer känd utomlands än i sitt eget hemland. Den här boken har översatts till svenskan, av Andreas Vesterlund, men jag hoppas naturligtvis att resten av litteratursverige ska få upp ögonen för hen, så att hens texter ska slippa genomgå en översättning.