Sidor

Just stab me now

Det är inte bara bloggen som återupplivats, nyligen blåstes det också liv i min gamla fysiska bokcirkel efter flera års tystnad! Bokcirkeln, som tråkigt nog inte har något särskilt namn, består av fem personer (inklusive mig själv) som träffades under studietiden. Vi har läst ett trettiotal böcker tillsammans, varav en stor del är dystopier. Denna gång föll dock valet på en bok som en stressad cirkeldeltagare redan hade köpt: Just stab me now av Jill Bearup.

Jill Bearup är någon sorts svärdrelaterad actionskådespelerska som gått över till en karriär som YouTuber huvudsakligen recenserar hon visst fightingscener i filmer. Hon ska också ha gjort någon sorts fantasyserie där huvudpoängen är att karaktärerna inte vill följa hennes plan. Det är denna serie som nu blivit bok.


Boken handlar om Rosamund och hennes "heta fiende" Leo som sänds ut på ett farligt uppdrag i främmande land i en medeltidsliknande fantasyvärld. Den handlar också om författaren Caroline, som är den som skriver boken om Rosamund: hennes kamp med att få karaktärerna att göra det hon vill, hennes jobb som databasanalytiker och hennes flört med redaktören Henry.

Fantasyberättelsen är på sin höjd medelmåttig, bågen om Carolines jobb är i mina ögon tämligen överflödig och irriterande, och historien om Carolines och Henrys flirt är gullig men inte heller mycket att hänga i granen. Det är i interaktionen mellan Caroline och hennes karaktärer som det möjligen kan slå gnistor ibland. I cirkeln är vi överens om att ingen av intrigerna hade klarat av att stå på egna ben. Majoriteten är dock enig om att boken var helt okej underhållning. För flera läsare var det första gången de läste den här typen av bok, en berättelse om någon som skriver en berättelse, och det greppet uppskattades och kändes fräscht. Eftersom boken själv påpekade sina fel, brister och "plot conveniences" efter hand är det också svårt att kritisera sådana förekomster.

Att boken beskrevs som fantasy-romance gjorde på förhand mig och cirkelns andra kvinnliga deltagare lite nervösa. Blir det tantsnusk? Ska vi diskutera sexscener i bokcirkeln? Obekvämt? Men det visade sig vara en romance-bok av det kyskare slaget och inget vi hade behövt bekymra oss över. Det är heller inte något jag saknar.

På det stora hela en medelmåttig bok som jag inte hade valt själv, men inte desto mindre läste två gånger för att verkligen känna att jag kunde diskutera den på ett insatt sätt. Nästa gång ska vi läsa Three Body Problem (kinesisk sci-fi, Netflixaktuell), och då ska jag försöka läsa noga första gången istället. Med risk att det känns pressande och att läsningen inte blir av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar