Dumplin'

Willowdean är en ung tjej som har mycket att leva upp till. Hennes mamma vann en gång stadens stora skönhetstävling, som hon nuförtiden är med och anordnar. Willowdean, däremot, passar inte in i skönhetsnormen och hur mycket hennes mamma än insinuerar om att hon borde gå ner i vikt så tycker Willowdean om sin kropp. Det är mycket tack vare hennes moster Lucy, som alltid fick henne att hålla sitt huvud högt och vara stolt över den hon är. Sedan börjar Bo på hennes extrajobb. Bo går på en privatskola. Han har skäggstubb och persikorumpa. Han är fåordig, men är den enda som uttalar Willowdeans hela namn. Bo har ingen aning om hur fantastisk Dolly Parton är, tills han träffar Willowdean. Och ju närmre de kommer varandra, desto mer medveten blir hon om sin kropp än någonsin.

Saker börjar krackelera. Hennes mamma börjar röja i moster Lucys rum. Trots att det bara gått sex månader sedan hon gick bort, är saknaden fortfarande stor. Bo är en hemlighet hon inte kan berätta för Ellen om och när hon vill det, så har det gått för lång tid. Ellen är hennes raka motsats, men de kompletterar varandra som lera och långhalm och har hängt ihop sedan barnsben, men även där går det snett. Efter missförstånd förlorar Willowdean både Bo och Ellen och blir ensammast i universum, men vad hon inte vet är att hon snart ska vara med i en revolution, som alla på hela skolan kommer att prata länge om.

Handlingen i Dumplin' av Julie Murphy är långt ifrån unik. Men det är sådana här historier om kärlek och vänskap i unga år som jag återvänder till när mitt huvud är alldeles för trött för Kafka. De ger mig inte några wow-känslor, men det är som att komma hem; jag blir påmind om hur det var att vara tonåring och gläds över att jag inte längre är det.