Tio lektioner i matlagning

Kära fågelvänner.

Februari 2018 svischade förbi mig på en millisekund och jag befarar att mars kommer att göra likadant, trots att våren inte verkar ha lika bråttom. Inte för att jag har något emot att ha mycket att se fram emot som får tiden att gå snabbare, men det finns stunder i all den hektiska röran som jag saknar tid för introspektion. Inför det nya året var ett av mina mål att ta hand om mig själv mer än tidigare och det är definitivt något jag behöver bli bättre på.

Rosianna Halse Rojas, en person som jag har följt på internet i minst ett halvt decennium, har ett projekt som hon kallar för "Back burner" (som betyder ungefär: ett ställe där saker läggs åt sidan för viktigare saker), i vilken hon under en längre tid lagar mat utifrån endast en kokbok och reflekterar över sin psykiska hälsa och mående. Inspirerad av henne, tänker jag försöka ägna mig mer tid åt matlagning. Jag har upptäckt att det är något meditativt i att välja ut råvaror i mataffären och sedan följa ett recept i den mån det går. Jag är helt för att experimentera med mat för att få fram nya maträtter, men ganska ofta hamnar jag i samma mat- och smak-spektrum och behöver hjälp med att komma ut ur min komfortzon.

Min tanke är att under en månad, eller två om det inte finns tid, laga maträtter från en och samma kokbok. Den första kokboken i min väg mot en bättre *~inre~* hälsa är Lotta Lundgrens bok Tio lektioner i matlagning och det är precis som det låter. Lundgren lotsar oss igenom tio nivåer som en guru för att vi ska bli bättre kockar och framförallt modiga. Denna kokbok är inte som alla andra som kommer ut i handeln dessa dagar. Den är inte utformad för att locka till matlagning med glansiga bilder. Det är snarare så att man läser den för att ta del av Lundgrens filosofi, som jag tycker är vettig, eftersom boken inte är illustrerad alls.

En av punkterna i bokens bruksanvisning, som inleder, är "Mat är mycket mer än mat. Mat hänger ihop med allt det trevliga och knepiga i att vara människa". En annan är "Var modig och förlåtande, det är bara lite mat". På många sätt är därför Lundgrens bok mer en handbok, än en bok fylld med recept, inte bara för den som inte vet hur man lagar mat i praktiken, men också för den som har tappat gnistan. "Att laga mat är något man blir bra på för att man vill bli det och för att man hittat det roliga och meningsfulla i att äta och laga god mat till sig själv och till andra", skriver Lundgren i den första lektionen som fått rubriken "Känslor".

I ett annat kapitel, kallad "Kost", skriver Lundgren om hur hon ser på dagens dieter samt ger oss en historielektion i kost. Hennes förhållning till mat är naturligtvis något som genomsyrar hela hennes matfilosofi och jag önskar att fler kunde läsa och ta till sig. Enligt Lundgren har vi aldrig varit så ätstörda som vi är idag, trots att vi exponeras för mat överallt. Vi överöses av råd och vetenskapliga studier, men glömmer bort att även dessa är finansierade och har kanske en baktanke med rekommendationerna. Ett av Lundgrens råd är därför att "sluta med kost och börja med mat". Mat ska vara roligt och njutningsfullt.

Varje lektion avslutas med övningsuppgifter och när man har gjort alla så är man typ klar! Färdigbakad, redo att ta över världen med nya smakkompisar! Nackdelen med själva boken är att den inte är inbunden, vilket gjorde det svårt, nästintill omöjligt, att ha boken uppslagen under matlagningen. Jag tyckte dock att de små inslagen av korrespondens mellan Lundgren och förläggaren gällande en kefirsvamp, var underhållande om än något onödiga. När jag läste boken första gången från pärm till pärm, var den nästan fylld av post it-lappar, där jag hade märkt information jag skulle skriva ner och spara till framtida bruk, samt recept som jag skulle laga. Jag gjorde slutligen två recept, bland annat röd moussaka, och tyckte att de var lätta att följa och dessutom goda.

Tio lektioner i matlagning avslutas sedan med en lista på smakkombinationer som passar med varandra, för att läsaren ska fortsätta med utforskandet på egen hand. Päron ska tydligen passa väldigt bra med blomkål, citron, grädde och ingefära. Men hur ska man få ihop allting? Det är något man själv får improvisera sig fram. Riktigt så modig känner jag inte att jag har blivit, men tar med mig en del av Lundgrens kärlek till hantverket. Att börja med Lundgrens Tio lektioner i matlagning känner jag var en bra start på matåret 2018. Jag har redan påbörjat nästa kokbok och ser fram emot allt den har att lära mig. Men det är ett annat inlägg.

Surr!