Fiona har varit yrkesverksam länge, men fortfarande dyker det upp fall som tränger sig in under huden på henne. En dag får hon ta hand om fallet med Adam, som är 17 år och har fått leukemi. Kruxet är att han tillhör Jehovas vittnen och att både han själv och hans föräldrar motsätter sig att han ska få de blodtransfusioner han behöver. Eftersom det ännu återstår några månader till hans artonårsdag finns det möjlighet för rätten att ta beslut om att transfusionerna ska genomföras, men vad är egentligen rätt?
Även om Adam får stor plats i romanen och fallet hinner ta flera oväntade vändningar hinner läsaren också få reda på en hel del om Fionas liv i övrigt, både yrkesmässigt och privat. Hur hon prioriterat sin karriär, så några barn blev det aldrig tid för. Hur hennes äktenskap knakar i fogarna medan anteckningarna om ett utlåtande som ska vara klart imorgon är utspridda på golvet runt soffan. Hur känslor och tankar kan rusa okontrollerat på insidan medan allt till det yttre förefaller normalt.
McEwan skriver kompakt. Varje mening, varje rad är tung av innehåll. Romanen håller läsaren i ett järngrepp från första sidan till den sista och slutet! Slutet, som jag förstås inte borde nämna här, men som är allt vad man kunnat önska sig i form av sorgligt, lyckligt, vackert. En värdig ände på en i mina ögon fantastisk bok.
I svensk översättning heter boken Domaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar