2015 har rusat förbi i ett rasande tempo och jag, med blicken fäst vid horisonten, hänger knappt med.
Läsandet har behållit sin stackars perifera position i tillvaron. Antalet utlästa böcker säger kanske egentligen inte så mycket, men i år landar jag på 45. Blandad kompott: några klassiker (På västfronten intet nytt, Pride and prejudice, To kill a mockingbird, Främlingen), några gamla favoriter (Den mörka materian, Narnia) och några nya favoriter: Expeditionen, Cloud atlas, The children act.
8 ynka böcker lästes på engelska, det blev visst ingenting alls på franska i år. Under de sista skälvande dagarna smög det sig åtminstone in en Nobelpristagare; jag lovar att jag ska berätta mer om Svetlana Aleksijevitjs De sista vittnena snart (nej, alltså, nä, det är inte ett nyårslöfte). En annan reportagebok som aldrig nådde bloggen men var oväntat bra är förresten Persson/Schibbyes 438 dagar.
Annars då? En milstolpe passerades när Stjärtmes och jag tog oss ut på andra sidan evighetsprojektet IQ84, jag testade att försöka trigga min läsmotivation genom att läsa biblioteksböcker med kö på (det gick sådär). Såg inte värst mycket filmer men årets spellista blev i alla fall bra. När jag tänker efter är det mycket som varit bra i just kulturkonsumtionsväg under året. Till skillnad från i världen allmänt.
Nästa år kommer fler milstolpar att passera. Eventuellt fler cirklar att hetsläsa till. Och så ska jag läsa Allt jag inte minns. (Och somligt som jag lagt på minnet eller skrivit upp.) (Förlåt, jag kunde inte låta bli.)
Är det BARA jag som actually gillade 1Q84? Fast jag gillar ju all Murakami även om jag föredrar dem jag läste först. Man blir nog lite mättad till sist.
SvaraRaderaJag har gillat annat av Murakami! Men 1Q84 blev lite too much för mig - och det har nog som du säger en del med mättnad att göra också. Murakamis karaktärer har ju en tendens att likna varandra.
Radera