Enkel vacker öm. Boken om Monica Zetterlund

Det faktum att jag inte känner mig nödgad att berätta vem Monica Zetterlund var säger något om hur ikonisk hon är i Sverige. Biografin Enkel vacker öm är författad av Klas Gustafson och utkom 2010 och är en av flera skildringar som utkommit efter sångerskans (slash revyartisten slash skådespelerskan) död år 2005. Monica Zetterlund har även själv, i samarbete med journalisten Tom Alandh (som även sommarpratade härom veckan och bland annat pratade lite om just Monica) givit ut Hågkomster ur ett dåligt minne, ett sorts självbiografi, år 1989. Den boken finns också som ljudbok, inläst av henne själv.

Enkel vacker öm försöker ge någon sorts objektiv beskrivning av Monica Zetterlunds liv, från början till slut. Nog är det en berättelse värd att berätta, alltid. Det finns höga toppar. Det finns djupa dalar. Det finns besvikelser, och scenskräck, och alkohol, framgång, motgång.

Till en början blir jag irriterad över att Monica Zetterlund framställs som någon sorts perfektion. Hon har skinn på näsan, är akrobatisk och utåtriktad och vacker, och låter aldrig framgången stiga henne åt huvudet. Jag nickar medhållande när Vilgot Sjöman citeras i boken:
"Det jag ser hos henne är fint och bra och roligt; allt det jag ser är så tjusigt - så kan hon ju inte vara beskaffad rakt igenom; någonstans måste väl finnas någon svårighet i henne, en beskaffenhet som kan stjälpa alltihopa? Jag gissar, men ser inget - bara det goda."

Efter hand som skildringen fortskrider blir dock bilden mer nyanserad. Dottern Eva-Lena, som föds när Monica Zetterlund är arton år gammal, får inte direkt den uppväxt man kunnat önska henne. Först förpassas hon till att bo hos sina morföräldrar. När hon väl får bo hos sin mamma är det i en tillvaro som inte direkt är anpassad för barn - det är sena kvällar och nätter, ständiga besök, inga fasta punkter i tillvaron. Det framgår även efterhand att alkoholen har en framträdande roll i Monicas liv, och att den ibland orsakar allvarliga problem både i det privata och i yrkeslivet. Jag börjar ifrågasätta att Gustafson menar att Olle Adolphsons textrad enkel, vacker, öm är en beskrivning av Monica.

Nå, det var inte Monica Zetterlunds liv jag skulle försöka recensera (och vem är jag att döma?). Eftersom jag visste så lite om henne sedan tidigare, och inte har mycket att jämföra med (filmen Monica Z som kom 2013 har jag till exempel inte sett, inte heller har jag läst Hågkomster... ännu) kan jag inte direkt uttala mig om hur exakt Gustafson beskriver Monicas liv, eller hos riktigheten i detaljer och liknande. Den ger dock ett trovärdigt intryck, samtidigt som språket flyter bra. Vad man tycker bör ingå i en biografi är naturligtvis väldigt individuellt, och jag hade inte gjort samma urval som i den här boken. Icke desto mindre tycker jag att det är en rätt bra bok, på det hela taget.