The return of Hjärtans fröjd

När uppföljaren till Hjärtans fröjd, The return of Hjärtans fröjd, tar sin början, har det gått mindre än ett år sedan vi senast slog ihop den första boken. Det är bara några dagar kvar till sommarlovet. Det blåser andra vindar nu, ingen av dem doftar som Hjärtans fröjd. Då var han förkrossad på grund av sin första förälskelse. Ung och dum, det sade han själv. Nu är han intresserad av en annan, mer mogen och allt som kommer med tiden, ja ni vet. Distansen till den man en gång var växer, etc. Men så känner han en doft av citron på bussen och allting kommer tillbaka.

The return of Hjärtans fröjd är Johans berättelse över tolv dagar. På dessa tolv dagar hinner hans liv förändras totalt och trasslas, men även redas ut. Till skillnad från den första boken, är berättandet i den här annorlunda. Det är inte dramatiska filmscener och en arg regissör som jämt ska redigera om. Istället är berättarrösten lugn, ja, mer sansad på ett sätt, men har ändå den karaktäristiska Per Nilsson-tonen.

Det är en berättelse om kärlek, naturligtvis, men inte den stormiga varianten. Också upplägget är på ett sätt annorlunda, i jämförelse med Hjärtans fröjd, som tilltalandet; vem är det Johan berättar historien för? Vem är denna "du"? Är det oss som läsare eller någon annan, någon som finns i berättelsen? Nu skrev jag inte speciellt utförligt om Hjärtans fröjd, men i den blev berättandet ständigt avbruten, av en telefon som ringde och ringde. Också i The return of Hjärtans fröjd är det en telefon som ringer och någon som vill in, men Johan måste berätta färdigt först.

Om man, som jag, har läst ett gäng böcker skrivna av Per Nilsson, stöter man ibland på karaktärer från hans andra böcker, och ibland även författaren själv, vilket är roligt. Man kommer karaktärerna närmre och lär känna dem utifrån någon annans perspektiv och inifrån dem själva. I The return of Hjärtans fröjd är Johans bästis, även hans namne, samma karaktär som finns i Anarkai. Jag vet det, för att denna Johan är tillsammans med Gro, precis som Johan i Anarkai. Små detaljer i en Per Nilsson-värld.

Jag tyckte om The return of Hjärtans fröjd, även om den varken stilistiskt och innehållsmässigt sett var lika bra som Hjärtans fröjd. Jag tror dock att en av anledningarna till att jag tyckte att den var helt okej, var för att den utspelar sig i en tid då inga sociala medier fanns. Det var befriande och behagligt verkligt på något vis. Jag tyckte också om Johans funderingar. Det var viktiga ämnen som det fokuserades på, som till exempel föräldra- och kärleks- och livskunskap. Sedan tyckte jag väldigt mycket om Johans lillasyster, hur hon blev den som lättade på trycket när det var för mycket trassel. Vill också skriva något om hur bra det var att Per Nilsson lät Ann-Katrin (a.k.a. Hjärtans fröjd) vara den starka och smarta, men kan inte specificera mer, för att det vore en ovälkommen spoiler.

Något som kan ifrågasättas är mognaden i Johans röst och handlingar. Jag kan inte riktigt föreställa mig ungdomar i hans ålder, agera och tala på ett sätt som Johan gör. Å andra sidan är det en annan tid nu. En tid utan akronymer som LOL och YOLO. Kanske är det därför hans språk ibland känns främmande för att passa en sjutton-artonåring.

The return of Hjärtans fröjd är inte Per Nilssons bästa, i mitt tycke. Tyckte man om Hjärtans fröjd och vill läsa den här, ska man vara beredd på att den inte är som Hjärtans fröjd. Den är ändå en helt okej uppföljare.