Så har även jag avnjutit mitt livs första The little prince (förväxlas helst inte med Machiavellis The prince (på svenska: Fursten), som är en helt annan text om något helt annat), av Antoine de Saint-Exupéry.
Jag var rädd för att jag kanske skulle ha tagit upp den försent, att jag redan hade passerat tröskeln och fått skimmersynen fråntagen, men det finns inte en sådan när det gäller Le Petit Prince. Det tror jag i alla fall inte.
Och eftersom jag har begåvats med ett fantastiskt dåligt minne, tänker jag låta bli att skriva om den, i hopp om att kunna upptäcka den på nytt.
Och eftersom jag har begåvats med ett fantastiskt dåligt minne, tänker jag låta bli att skriva om den, i hopp om att kunna upptäcka den på nytt.
Däremot kan jag dela med mig av en relativt gammal nyhet som jag fann igår;
Mer om kollektionen HÄR / HÄR
Har ännu inte läst den, av samma anledning. Men jag har en känsla av att det är lite som med Tove Jansson; var ålder har sin Lilla Prinsen.
SvaraRaderaÅh, grattis! Som du märkte är det aldrig försent att läsa denna fantastiska lilla saga om stora ämnen. Det jag älskar mest med den är man kan läsa den precis hur man vill och ändå få uppleva det stortartade. Som en roman, inga problem, som en tramsig, söt barnbok, inga problem, som ett djuplodande filosofiskt verk, inga problem.
SvaraRaderaDenna bok är en av mina bästa vänner.
P.S. Tyckte mycket om Igelkottens Elegans, började gråta störtfloder. :(
Åh jag älskar Den Lilla Prinsen. När min bror tog studenten fick han boken och en Lilla Prinsen-docka av mamma som jag självklart tjyvade till mig, då han var 19 och inte så förtjust i varken dockor eller prinsar även om tanken var fin. Nu är det tydligt att jag måste göra mitt bästa för att lägga vantarna på skrivboken också!
SvaraRadera