Day 24 – A book that you wish more people would’ve read

Det är nu jag tyst förbannar mig själv för att jag ännu inte tagit tag i idén att läsa Tyst hav. Sedan påminner jag mig om att jag redan har 90 minuters domedagspredikan i veckan på schemat och bestämmer mig för att det gott skulle kunna behövas lite fler skratt på den här planeten, och att det skulle vara trevligt om fler fick upp ögonen för läsning som avkoppling.

Jonathan Stroud har skrivit inte en men tre böcker om den uråldriga djinnen Bartimaeus, som är en av invånarna i en magisk värld och som på ett mycket underhållande och sarkastiskt vis delger läsaren sina ständiga problem.

Dessa tre böcker (Amuletten från Samarkand, Golems öga, Magikerns port) har inte alls fått den uppmärksamhet jag anser att de förtjänar. De är roliga och spännande, för guds skull! Visst, de har inte samma verklighetsanknytning och psykologiska kvaliteter/igenkänningspunkter som exempelvis vår käre Harry, men de är väl värda den tid det tar att läsa.

Fördelen med att de inte verkar ha blivit upptäckta av allmänheten är att de är lätta att få tag på och billiga att köpa. "Att le är det billigaste sättet att försköna sitt utseende," har någon en gång sagt. Och trots att jag redan glömt stora delar av handlingen i Bartimaeus-trilogin kan jag inte låta bli att just le bara jag tänker på den.