Jinx är en ungdomsroman av Margaret Wild, uppbyggd av ett antal dikter. I stora drag handlar den om följande: Jen blir tillsammans med Charlie, den coolaste men kanske olyckligaste killen i stan. En bit in i förhållandet tar han livet av sig. Alla är förkrossade, särskilt Jen eftersom han inte anförtrott sig åt henne. Hon dränker sina sorger i alkohol och när det spårar ur får hon hjälp av en annan kille, Ben, som hon så småningom börjar dejta. Även han dör. Jen blir Jinx – flickan vars pojkvänner dör.
Av någon anledning är det en bifigur i denna bok, närmare bestämt en av Jens/Jinx vänner, Ruthless, som är min favorit när det kommer till kvinnliga karaktärer jag stött på. Ruthless ser allt men dömer ingen, hon vägrar befatta sig med skitsnack och vita lögner, därav smeknamnet Ruthless - brutalt ärlig. Samtidigt är hon en i tjejgänget: ”Ruthless sees herself as granite/(a common, coarse-grained rock),/but to her friends she is gold.”
JINX >>> always
Serena and Connie
are intrigued that I’m going out
with Hal.
They think the whole thing’s weird,
but Ruthless understands.
”I’m happy for you, Jinx.”
I hug her,
knowing
whatever happens,
Ruthless and I will always be friends.
We will be friends at university,
friends when we’re young women with children,
friends when we’re successful career women
worrying about our daughters,
friends when we’re little old ladies
having hip operations,
meeting for lunch,
boasting about our grandchildren.
We will always be friends.
Jag förstår mig inte riktigt på varför jag tycker så mycket om Ruthless. Jag borde irritera mig över att hon är så overkligt hjärtegod och principfast. Men på något sätt har hon, i all sin sympati (en egenskap som är nog så ovanlig inom litteraturen eftersom den sällan bidrar till intrigen), blivit något av en idol för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar