Harry Potter and the Philosopher’s Stone tar visserligen sin början då den grönögda huvudpersonen är dryga året gammal, men historien börjar på allvar på hans elfte födelsedag. På samma sätt vinkar vi adjö till en medelålders glasögonorm på Kings’ Cross i slutet av den sjunde boken, trots att den egentligen slutar när han är 17 bast. Det är alltså 6 års pojkliv som JK Rowling serverat oss på silverfat.
Inte konstigt då att Harry hinner förändras, utvecklas, växa en del under tidens gång. Ett faktum som också levandegör och differentierar böckerna på ett trevligt sätt och tvättar bort lite av uppföljarkänslan. Utan att behöva byta favorittrollkarl får man både blyg elvaåring, ilsk fjortonåring och förtidigt åldrad sjuttonåring.
Detta gör det också svårt att välja en favorit. Jag har lite svårt för den sista boken, delvis för att det filosofiska första slutet och det sockersöta andra slutet faller mig inte på läppen och delvis för att det är den bok i serien som innehåller mest lånat material från Tolkien. Jag tycker om den, men inte så mycket som de övriga sex, som jag tycker håller en förvånansvärt jämn hög nivå. Men ska man välja så ska det göras ordentligt:
De nominerade är: Harry Potter och hemligheternas kammare. Harry Potter och fången från Azkaban. Harry Potter och den flammande bägaren. Harry Potter och Fenixordern. Vinnaren i kategorin Favourite book of Stjärtmes’ favourite series är: (paus) Harry Potter och Hemligheternas kammare!
Motivering: Med trilskande biljettspärrar, otäcka viskningar från väggarna, självgoda lärare och ett flertal attacker mot eleverna på Hogwarts skapar JK Rowling en klassisk deckare i magisk miljö som gång på gång framkallar hög puls och mardrömskänslor. När allt slutligen knyts ihop med en snygg rosett är succén ett faktum!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar