Jag håller handen för ögonen, det är så grått överallt ändå. Lyssnar på Sigur Rós, prioriterar fel saker. Jag är litegrann ur balans. Ostadig. Orolig. Men glad, för att jag överlevde den hisnande tidsresan österut, tog mig ur den och fick 15hp i Rysk Litteraturhistoria. Nu har jag en liten mellanlandning innan nästa äventyr tar vid. Vill vila i en pappersbåt, räkna stjärnorna, skicka flaskpost och sjunga med måsarna. Vi, de drunknade fungerar bra som godnattsaga, men inte som resesällskap (pga dess otymplighet). Men det kanske du redan visste.
("En galning sjunger inuti mig" Wikipedia)
det kommer gå braaaaaaa :)
SvaraRaderaDu skriver så vackert, och beskriver så som det allt som oftast känns. Och oavsett så brukar det mesta lösa sig i slutet. Och löser det sig inte så är det inte slut än.
SvaraRadera