Det förflutna syns som skuggor, en gång i form av blåmärken (jag misstänker våld), en våldsam gråt bakom sovrumsdörren och ibland som en skjorta som måste gömmas under sängen, för att den luktar pappa.
"Ett litet, litet universum." skriver Jonas Brun på sin debutromans baksida. "En miniatyr, ett dockskåp. Jag kallar det för Den andra tiden."
Jag tänker på diabilder, fast rörliga, en slags långsamhet. Fredrik är i lego-åldern, han kan knappast ifrågasätta, han bara iakttar och noterar. Fredrik och hans mamma flyttar in hos mormor över sommaren; de äter gröt till frukost och en gång åker de till Danmark alla tre.
Det är inte så mycket dialog, mer handling. Sommar.
"Det här är berättelsen om vad som händer när något redan har hänt."
Hallå där! Nu har jag smygit runt på er blogg ett tag utan att kommentera men nu blir jag tvungen att avslöja mig ;) ni har nämligen en award att hämta på min blogg! :)
SvaraRadera