* Älskling, allting går sönder till slut. Det är bara en fråga om tid.

Augusti snurrar fortare än vad jag hade tänkt mig, för om nätterna jagas jag i skogarna av arton vargar i fullmånsljuset så att jag aldrig vaknar utvilad. Det är inte mitt fel att jag bara ser bakåt så jag snubblar och faller, det är alltid någon annans fel att jag känner hur hjärtat slår i tusen decibel men inte längre hör det. Kanske är jag döende.

Eller så kanske jag är rädd.

För cirkus en vecka sedan stod jag och skrek högt och sjöng falskt när Florence Valentin intog en scen i Smålands skogar och stal mitt hjärta. Igen. Om lite mer än en vecka tar mitt sommarlov slut och jag gör allt för att hålla melodierna och humlorna vid liv. Det är svårt när allting lossnar ur mitt grepp och vissnar när solen går i moln.

Det är nog som de säger, att någonting måste sluta för att någonting annat ska börja. Eller tvärtom: någonting måste ta vid för att ett annat ska sluta. Känns som det kvittar vilket.



Lasse Lindh, Sommarens sista smak (demo)
och bilder från juli





Under juli läste jag ut bland andra:

Tove Jansson, Kometen kommer
Pär Thörn, Tidsstudiemannen
Ann Brashares, Systrar i jeans
Hermann Hesse, Demian
Anna Jörgensdotter, Homecomingqueen
Hans Gunnarsson, Bakom glas
Jurij Korotkov, Tyll, svett och frusna själar