Den mörka ängeln

En man hittas död i källaren till Gotlands nya kongresshall dagen efter invigningsfesten. Dödsorsaken är enkel men att hitta en skyldig och ett motiv visar sig vara desto svårare. Särskilt som det bara på festen fanns 500 personer som nu blivit potentiella mördare och måste förhöras. Kriminalkommissarie Anders Knutas och hans team får något att sätta tänderna i.

Boken är skriven ur flera perspektiv. Vi får såklart följa Knutas polisarbete, men även journalisten Johan Berg och ett par mer eller mindre okända personer. Skiftningarna blir ett sätt att undvika långtråkighet, men de har också en stor nackdel, nämligen att läsaren får väsentligt mycket mer information än polisen och hela tiden måste vänta på att Knutas ska komma ikapp. För att ett sådant upplägg ska hålla krävs en psykologiskt sinnrik intrig som Mari Jungstedt inte direkt lyckas leverera. Mordhistorien är genomarbetad och trovärdig men hade antagligen lämpat sig bättre i en pusseldeckare.

Jungstedt kan sorteras in under Deckare -> Svensk -> Kvinna, tillsammans med Camilla Läckberg och Anna Jansson. Men hon har ändå något som utmärker henne från de övriga två, hon har något av en egen stil. Perspektiven och den ganska skickliga behandligen av bihandlingar gör att man förstår att det är hon som har skrivit. Trots detta hamnar boken oundvikligen i dussindeckarfacket. Språket är slarvigt och vissa ord upprepas ofta. På det hela taget känns det som att boken består av ett första eller andra utkast, det känns inte färdigt helt enkelt.

Den mörka ängeln är bra och lättläst sommardramatik och kräver inte särskilt mycket uppmärksamhet varken under eller efter läsning - kort sagt, ingen mardrömsvarning utfärdas. Trots den låga tankeverksamhet som krävs är spänningen tillräcklig för att hålla en kvar på Gotland och boken passar därför speciellt bra till semestern.